- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugusjunde årgången, 1927 /
143

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7

Om man ifrån det rent religiösa öfvergår till några erinringar
om det moraliska tillståndet, så möter oss ganska mycket, som är

fattades att han fick namn af Sekterisk. Gudsfruktan kunde man, såsom en,
lindrigast sagdt, oskadlig barnslighet, förlåta den oerfarna ungdomen, den
vidskepliga hopen och det kön, som man, till armstyrkans pris, behagat kalla det
svagare; men hos den mogne, sluge och genomdrifne verldsmannen skulle den
hafva varit en på samma gång oförlåtlig och oförklarlig fördom. Då man
härigenom kom efterhand så långt i detta slags ljus, att fromhet blef det samma som
fåkunnigket, och andakt blott en paroxysm af periodisk sinnessjukdom, så gjordes
ock snart den nyttiga upptäckten, att man kunde äga seder, och ändå vara sedelös;
kunde inviga och undervisa andra till Christendom, och sjelf blygas vid Christi
Evangelium; kunde vara medborgare, embetsmän, hvad man ville, och på samma
gång uppenbart förakta grundvilkoren, sjelfva de af yttre lag föreskrifna vilkoren,
för sedlighet och samhällsordning. Att de personer, som valt det ansvariga kall,
att vara det gudomliga Ordets tolkar bland de dödliga, skulle, såsom sådana, för
en sådan tid, blifva af ringa värde, blifva onyttiga lärmästare på en jord der man
vext ifrån lexorna, och onödiga vägvisare till en himmel dit man ej ämnade sig,
det följer av sig sjelft. Då de likväl, såsom ett nödvändigt ondt i staten, måste
tills vidare tålas, ville man åtminstone göra dem så brukbara som möjligt för de
reela timliga behofven. Såsom Mantalsskrifvare, Taxeringsmän, Fiscaler,
Expeditionsfogdar, o. s. v. kommo de snart i ett nytt och märkvärdigt förhållande till
sina åhörare.» — — — "Jag tager handen från den mörka taflan, ehuru några
drag ännu kunnat tilläggas. Den vore öfverdrifven, jag medger det, om dess
urbilder endast hemtades ur vårt Fäderneslands historia. Den vore orättvis, om
ej erkännandet af många och lysande undantag mildrade det skarpa i teckningen.
Men dessa enskilda undantag, ehuru tröstande, betaga ej det hela sin dystra
sannfärdighet. Det vissa blir, att en betraktare af nyss förflutna tidehvarf står
villrådig, om han mer skall beundra skickligheten eller beklaga förderf!igheten af
det väl genomförda system, som, ehuru anstrukit med granna färger, i sjelfva
verket gick derpå ut, att intet annat heligt gifves för menniskan, än hennes egen
vinning eller fåfänga, intet annat sannt än hvad hennes mullvadsblick uppmäter,
intet annat saligt än hvad hennes djurlighet njuter; och att, ehvad hon rasar som
villdjur eller vrider sig som matk, är hon, i begge fallen, ingenting mer och
ingenting mindre än ett stoftkräk, som närer sig af jorden, så godt det kan, tills
det åter blir jord. Denna lära, född af en kall egoism, som ville heta vishet,
och utbildad af en jollrande lättsinnighet som ville heta snille, steg till en början
välkommen in i de lyckligas boningar, att lossa de besvärliga banden från
passionerna, och spridde sig derifrån, genom det mäktiga efterdömet och det ännu
mäktigare modet, förstörande till allmänna tänkesättet. Så fladdrar lustelden opp och
leker i luften, ännu blott till nyfikenhetens fröjd och fåfängans pris; men stormen
fattar det brännbara ämnet: på dess vingar sprider det sig med blixtens fart, och

innan kort, om ej himmelen afvänder faran, ligga hyddor och palatser i aska.»–

Han skrifver ock: »Ett slägte, som i många delar kommit af sig, icke är
hvad det var, icke hvad det kunde vara, i enlighet med sin ursprungliga art, sin
ståtliga historia, sitt sunda luftstreck, sin arfvejords naturläge, sin genom honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1927/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free