Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
bekymmerfullt, hvarom man ogerna talar, men hvarom man nödgas
likväl säga något, för att än ytterligare uppdaga behofvet af Andans
inblåsande uti den väl sammanfogade kroppen. Det omåttliga bruket
af Brännvin verkar förderfligt på landets sedlighet. Om, som det
påstås, Sextio Millioner kannor af denna dryck årligen consumeras i
ett land, med endast trenne millioner innevånare, så kan icke detta
ske utan märkbar skada för den allmänna sedligheten. Men
dryckenskap är icke ändå så öfverallt förhanden, som man skulle ana af
den dryga afsättningen, och de äro många, ja, år efter år allt flere,
hvilka i följd af upplysning och öfvertygelse upphöra att någonsin
vidröra drinkarens dryck. Den beklagliga verkan i sedligt
hänseende skönjes hos mängden, hvilken väl icke öfverlastar sig så att
den förlorar sans, men förtär den hetsiga drycken såsom stimulus
och endast så länge den stimulerar; i följd häraf äro lidelserna bragta
vunna, oberoende ställning i verldsinakternas organism. Bredevid åtskilligt godt,
som qvarstår gammalt eller uppstår nytt, och hvilket af den oväldige ej kan
misskännas, visar sig ock mycket annat, som, Gudi klagadt! icke är godt eller af
goda tecken, och som, antingen det utrikes-ifrån inkommit, eller vuxit på vanskött
hemjord, bedröfvar fosterlandsvännen lika, då han ser det mänga sig ogräslikt
med fältens ädla säd, eller sticka skändeligen upp från höjder, der det minst bordt
väntas, fulast röjer sig och skadligast verkar. Det är en löslighet, en
ogrund-lighet i tanke- och handlings-sätt; ett vrångvist småsinne som, till bevis att det
lefver, söker sak med Gud och menniskor; en snöd sjelfviskhet som, då den vet
sig värdelös, förnekar ock andras värde, ej tror derpå eller ej tål det, och,
hvarhelst det uppstår, äfven i sin fredligaste, oförargligaste gestalt, känner sig
förnärmad, nedsätter, misstyder, ljuger; ett olika syftadt, men lika oroligt fikande efter
njutning och lycka, hvilket, då det aldrig hinner målet, är alltid obelåtet och med
dem, som anses hunnit det, alltid i krig; eljest en vindig outhållighet i både ondt
och godt; en dufven. karakterslös odogsenhet för all ihärdig tankespänning, allt
oegennyttigt arbete, all flärdlös försakelse. Hjertat blir trångt: der rymmas inga
höga känslor — själen tom, fattig: der får ingen stor idé näring och fäste —
tiden tung, långsam: den kan ej fördragas, ty det kostar egna och inre medel,
och dem har man ej; derföre skall den fördrifvas, ty det kostar blott andras: —
andras egendom, välfärd, kraft, lugn, heder. . ..» »Teckningen är bedröflig, men
efter naturen; de blad af nutidens, af dagens krönika, på hvilka den målat sig
sjelf, kunna ej ryckas ut. Och skulle en sådan anda få rota sig, få öfverhanden,
så vore det förbi med Gustaf Vernas och Carlarnes folk. Men, — med Guds
hjelp, — derhän skall det icke komma!» — —
Den förra skildringen uttalades den 16 April 1816 vid Svenska
Bibel-Säll-skapets första offentliga sammankomst, och afsåg visserligen i Talarens då
uttryckta mening en förfluten tid; men månne den sålunda åsyftade tiden har så
alldeles förflutit, att skildringen är icke längre lämplig? Månne icke den sednare
beskrifningen, som framställdes i Upsala den 21 October 1837, ådagalägger
Författarens åsigt, att nemligen tillståndet icke hade under de mellanliggande 20 åren
bättrat sig? Den oförgätlige J. O. wallin var talare vid begge tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
