Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
17. Till P. G. Ahnfelt.1
Jag stod häromdagen, skådande med häpenhet och andäktig
beundran de mäktigt imponerande Trollhätta fallen. Och då jag
betraktade den oemotståndliga watnmassan som forsade utför de branta
klipporna, leende högljudt åt allt som af mennisko-händer kunde göras
att hejda dess framfart, erinrade jag mig att denna mäktiga kraft,
bestod af ingenting annat än en oräknelig mängd watndroppar hvilka
förenade på en punkt, och gemensamt trängande sig fram på samma
wäg, bildade det herrliga resultatet som framkallade min högtideliga
wördnad. Och jag tänkte hvad är det som icke kan uträttas af
förenade wiljor, då man far fram på den wäg som Gud har banat, och
på hvilken han ser med wälbehag. Om dessa watndroppar medelst
ouphörliga werkningar fräta bort den hårda bergsklippan, hvad skall
icke en saktmodig men outtröttlig ihärdighet i det goda åstadkomma.
Stående der skådade jag ett tillfredsställande svar på alla
invändningar mot föreningar till bortjagande af det onda, eller utverkande
af det som godt är. Jag tänkte widare: I fordna tider då mörkret
betäckte jordena, och endast här och där ett intellectuellt ljus war
uptäckt, lyste ett sådant widt och bredt, och det omgifvande mörkret
gjorde att det enstaka ljuset blev mera märkbart, men nu när
uplys-ningen af en eller annan art är så utspridd, är det ej längre
möje-ligt för en person ehuru öfverlägsen han än må wara, att draga åt
sig den upmärksamhet som fordras för att winna gehör hos folket.
Nu för tiden måste många likasinnade förena sig för att kunna
utöfva en ändamålsenlig werkan på folkmassan, och
Nykterhets-föreningarna hafva antingen omwändt från Bränvinssupandets afgudatjenst
sina tallrika anhängare, eller hafva de fördt fram i ljuset och
sam-manfogadt på en gemensam grund och till ett gemensamt ändamål
dessa anhängare, och i båda fall, i det sednare så väl som det förra,
hafva de uträttat ett väsentligt godt, och förtjena den christna
men-niskovännens tacksamhet. Jag har noterat åtskilligt i R. s skrift2 (och
kanske det är idel fåfänga och inbillskhet), men jag tror mig finna
att det wore icke svårt till och med för en sådan enfalldigan som
jag att wederlägga den store mannen, som i denna bedrift har visat
1 Ahnfelt var vid denna tid kyrkoherde i Bosarp, Skåne. Detta brev
bevaras i den Wieselgrenska samlingen i Göteborg bland breven från Ahnfelt. Det
är egentligen ett fragment, utan adressat och datum, som Ahnfelt tydligen sänt
till Wieselgren. Scotts Göteborgs-resa skedde 25 9—8/io 1838. Scott skrev ett långt
brev till Ahnfelt dagen efter sin hemkomst. Se Du, p. 84. Det är tydligen
en del av detta brev, som finnes i den Wieselgrenska samlingen och här nu
publiceras.
2 Gäller tydligen Reuterdahls artikel i Theologisk Quartalskrift 1838: Om
nykterhet och nykterhetssällskaper etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
