Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER DE ROUBF.TZ
1634—1640 och Josef I, 1641—1652) fick ingen titel av »stor
härskare» och de blandade sig icke i regeringens angelägenheter.
De kyrkliga domstolarna hörde fortfarande under patriarken;
kyrkoegendomen ökades betydligt, vilket förorsakade klagomål
från de civila myndigheternas sida. Under tsar Aleksej
Mihaj-lovitj (1629—1676) började den civila makten blanda sig i
kyrkans inre angelägenheter; kyrkans rättigheter minskades något
i fråga om kyrkodomstolar och kyrkoegendom, särskilt då
»monastyrskij prikåz» (ett slags ecklesiastikdepartement)
inrättades. Kyrkan protesterade mot sådan inblandning, men hade ej
kraft nog att hävda sin ställning gentemot den civila makten,
och först med Nikon fick den en kraftfull ledare i kampen mot
alla försök att minska dess rättigheter.
Nikons tid bildade höjdpunkten i patriarkens maktutveckling,
men omedelbart därefter kom dess största nedgång; den förra
omständigheten förklaras av Nikons personliga egenskaper, den
senare blev en logisk följd av systemet. Nikon (1605 —1681)
var en enastående personlighet; i ryska historien är det endast
Peter I, som kan jämföras med honom. I västerlandet kunde
han ha blivit sin tids både Gregorius VII och Luther — i
Ryssland dog han såsom fånge. Redan innan han blev patriark,
utövade han ett stort inflytande på tsar Aleksej Mihajlovitj, som
kallade honom fader och, oaktat sin motvilja att skriva, sände
honom långa brev, som giva oss en ytterst intressant inblick i
tsarens dåvarande religiösa och mystiska stämningsliv. 1652
valdes Nikon till patriark. De gamla krönikorna berätta, att
tsaren med sitt råd stod på knä inför Nikon och under tårar
sökte förmå honom att mottaga värdigheten. Nikon vidhöll
emellertid sitt nekande, och först då alla hade givit honom sin
ed på att de skulle lyda honom såsom fader och låta honom
självständigt handhava kyrkans angelägenheter, samtyckte den
stolte och äregirige munken till att bliva patriark i Moskva och
över hela Ryssland. Nu upprepades samma historia som under
Filarets tid, men då var patriarken tsarens egen fader, nu hade
en enkel bondeson kommit till makten. Nikon erhöll titel av
»stor härskare» och deltog i alla rikets ärenden. Tsaren
vidtog inga mått och steg utan Nikons hörande, och då han
lämnade Moskva för att deltaga i krigstågen, var Nikon under två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
