Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA
3 1
år riksföreståndare (1654—55). Egentligen var denne Rysslands
verklige tsar, och alla utländska sändebud förstodo mycket väl,
att de först måste vinna Nikon för att få framgång i sina
förehavanden. Men man får ej glömma, att bojarerna i Moskva ej
voro vana att ha över sig en annan härskare än tsaren av Guds
nåde. Den svage Aleksej kom småningom under andras
inflytande än Nikons, och därigenom förlorade denne både makt
och välde. Tsaren själv anklagade sin vän inför kyrkomötet i
de österländska patriarkernas närvaro; 1666 avsattes Nikon från
sin värdighet och blev som enkel munk deporterad till ett
avlägset kloster. Emellertid grepos de österländska patriarkerna,
som kände Nikons viljestyrka och betydelse, av allvarliga
samvetsbetänkligheter inför domen, emedan de insågo, att hela
rann-sakningen varit en ovärdig komedi. Såsom bevis på denna
uppfattning kunna vi framhålla, att efter Nikons död de
österländska patriarkerna utsände ett brev (skrivet på tsarens begäran),
i vilket han restituerades i patriarkvärdigheten och kyrkomötets
resolution angående honom förklarades vara ogiltig.
Nikon spelade, såsom framhållits, en viktig roll för ryska
kyrkans maktställning. Aldrig hade prästerskapets betydelse
varit så stor som under honom, och aldrig har det sjunkit så
djupt som efter hans fall — en nedgång som räckte till 1917.
Kyrkomötena 1667 och 1675 avfattade viktiga beslut
angående kyrkans ställning, särskilt vad beträffade patriarkens
makt; det fastslogs nämligen, att patriarken aldrig finge rätt till
titel »stor härskare», aldrig finge inblanda sig i rikets inre
angelägenheter och aldrig vara riksföreståndare. Dessa
bestämmelser berörde kyrkans rättigheter inom staten; på det rent
kyrkliga området fick kyrkan enligt dessa möten större
rättigheter i fråga om kyrkodomstolar och kyrkoegendom. Men alla
dessa åtgärder voro endast palliativer; staten inblandade sig
likväl alltid i kyrkans inre angelägenheter och kränkte dess
rättigheter. Härifrån var blott ett steg till Peter I:s
kyrkoreformer, som tillintetgjorde hela den kyrkohistoriska utvecklingen
i Ryssland och bröto med alla traditioner.
Under denna tid blev Ryssland bekant med V. Europa,
och utländska inflytelser, särskilt lutheranska, trängde sig in
genom Rysslands »kinesiska mur». Här måste vi observera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
