Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat - 2. Den heliga Synoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA
3 1
de utländska ortodoxa kyrkorna, och genom vilken den högsta
självhärskande ryska makten, som hade stiftat den, utövar
kyrkans förvaltning». I lagsamlingen 1906 (Vol. I, del. I, § 65) står,
att »inom den kyrkliga förvaltningen den självhärskande makten
(d. v. s. kejsaren) utövar sin myndighet genom den heliga
Synoden, som den själv hade stiftat».
2. Den heliga Synoden.
Så började en ny period i ryska kyrkans historia, en period,
som ej hade något gemensamt med det som varit förut.
Vladimir Soloviév säger i sitt verk »Om den andliga makten
i Ryssland»1, att det funnits en tid, då den andliga makten i
Ryssland, om också fattig på maktmedel, i alla fall representerat
den kristna principen hos folket. Den var trogen sin kallelse
och ägde allmänkyrkligt intresse. Den tvistade icke med
statsmakten, men den förnedrade sig ej heller inför denna, ej heller
var den efterlåten mot folkets lägre instinkter. Kyrkan stod då
ej främmande för folket och både i regeringens och i folkets
ögon intog den den höga ställning, som tillkom den. Tack
vare detta, ägde det gamla Ryssland en skugga av normala
samhällsförhållanden och ett sunt folkliv. Huru än den dystra
verkligheten i det gamla Ryssland varit, så kunde folket ej
nedtyngas av den, så länge det ägde den fasta tron på ett annat
liv, så länge det fanns betydande personligheter, som verkade
för denna tro och som framställde för folket en sann, om än
icke fullkomlig bild av det eviga livet. Och den världsliga
makten erkände frivilligt den andliga maktens höga, rent
moraliska auktoritet, stödde sig därpå och fick därigenom sin
moraliska betydelse och sin inre kraft.» Detta var förhållandet i
den ryska kyrkan före Peter, då den ryska hierarkien »ej var
tvungen att sätta på sig statsuniformen», enligt V. Soloviévs
uttryck, då det ryska livet utformades enligt mycket strängare
kanoniska regler, än som skett under de två sista århundradena.
Stadgeenligt bestod Synoden av 12 biskopar, men deras
antal nådde i verkligheten aldrig en sådan siffra, utan vacklade
mellan 3 och 11. Utom biskopar skulle i Synoden även sitta
1 V. Soloviév, Saml. skrifter, band III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
