Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 2. Den heliga Synoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8
ALEXANDER DE ROUBETZ
präster, men detta har nästan aldrig i praktiken varit fallet. Det
hände före 1885, att några arkimandriter och domprostar
utnämndes till synodmedlemmar, men efter detta år har den endast
bestått av biskopar. En del av dem kallades för
»synodmedlemmar», dessa voro medlemmar på livstid; en annan del kallades
för »närvarande», dessa voro medlemmar för bestämd tid, vilka
kallades till Synoden av det kejserliga majestätet. Alla
medlemmar hade samma rösträtt; beslut skulle fattas enstämmigt,
annars framlade överprokuratorn de olika meningarna för det
kejserliga majestätet.
Överprokuratorns befattning inrättades år 1722, han skulle
i Synoden vara »kejsarens öga och kronans ombud», han måste
närvara vid Synodens sammanträden, men han tillhörde ej
kollegiet och satt t. o. m. vid ett särskilt bord. Men så småningom
ökades överprokuratorns betydelse, vilket berodde på den
omständigheten, att det var han, som framlade Synodens
angelägenheter för monarken, d. v. s. hade ett omedelbart inflytande
på honom, vilket ej någon av Synodens medlemmar hade.1 Ären
1817 —1824 existerade i Ryssland ett ecklesiastikdepartement
(ry. »ministerium för andliga ärenden») och överprokuratorn blev
beroende av ministern för detta (d. v. s. Synoden blev
underordnad en lekman, vilket t. o. m. i Ryssland framkallade häftiga
protester). Efter ecklesiastikdepartementets upphävande erhöll
överprokuratorn alla rättigheter, som tillkommo en minister.
1864 inrättades ett biträdande överprokuratorsämbete.
Vid Synodens inrättande upphörde ryska kyrkans lokala
möten, som givit ut föreskrifter för den ortodoxa
trosbekännelsens utbredande och bevarande, dess ritual och kanoniska
tolkning. Synoden hade rättighet att i sådana frågor utöva sin
autonoma makt genom kungörelser till allmänheten.
Synodens lagstiftande makt var av två slag: i några frågor
hade Synoden viss befogenhet, som monarken direkt förlänat
den, i andra frågor var Synoden likställd med alla andra
riks-institutioner, som utövade sådan makt enligt lag. Om en fråga
berörde kyrkans inre angelägenheter och var förenad med ut-
1 Under överprokurator Volsjins tid (1916) fick ordföranden i Synoden
rätt att närvara vid överprokuratorns rapport för kejsaren, då den berörde
kyrkans inre angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
