Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 3. Religionstvång och religionsfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA
3 1
han samtyckt att bliva ortodox, men insjuknade plötsligt och
dog samma år. Ett kyrkligt inflytande gjorde sig alltmer
gällande i denna fråga.
Under interregnum, då bojarerna ville inkalla den polske
prinsen WJfadys-Iaw (Vladislav), sedermera Vladislav IV, son till
Sigismund Vasa, protesterade patriarken Germogén mot ett
sådant val endast därför, att han var romersk katolik. Samma
förhållande se vi under tsar Michafls tid, då en av hans döttrar
skulle ingå äktenskap med en utländsk prins. Under senaste
tider har praxis varit, att utländska prinsessor utbytt sin religion
mot den ortodoxa, men före revolutionen funnos några
storfurstinnor, som förblevo lutheraner.1
Mycket ofta påstår man i utlandet, att den ryske kejsaren
har varit »den ryska kyrkans påve». Denna mening har varit
så utbredd, särskilt bland katoliker, att många utländska teologer
upprepat den i sina arbeten om ryska kyrkan. Enligt vår
uppfattning har misstaget sin grund: dels i) i att de ryska kejsarna
voro de bysantinska monarkernas efterträdare (se s. 20) och
dels 2) att kejsar Paul I:s tronföljdslag (1797) begagnar
uttrycket »kyrkans huvud
Fastän Peter I och hans efterträdare tvingade kyrkan under
sitt inflytande och berövade den dess självständighet, har likväl
ingen av de ryska monarkerna pretenderat på titeln »pontifex
maximus». Då Peter I jämställde kyrkan med alla andra
statsinstitutioner, hade han blott för avsikt att lägga under sig
kyrkans civila angelägenheter, men ej att ingripa i »andliga» frågor,
i vilka kyrkan kunde vara fullt självständig. Prästerskapet självt
gav genom sin svaghet anledning till att monarkerna började
inblanda sig i dylika ting och visade ofta undfallenhet för
monarken, men dock endast till en viss grad. Katarina II t. ex.
påstod, att t. o. m. för biskopar måste den kejserliga viljan vara
högsta lag, men protesten mot en sådan mening se vi framkomma
under striderna med biskoparna Arsénij Matsiévitj och Pavel
Konjuskévitj, av vilka den förre avsattes och senare dog i
fängelse (1772), den andre deporterades till ett kloster, där han
1 Storfurst Konstantins gemål Elisabeth av Saxen-Altenburg och
storfurst Vladimirs gemål Maria av Mecklenburg, som likväl efter sin makes
död blev ortodox.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
