Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. II. Kyrkans ställning efter marsrevolutionen 1917 - 1. Kyrkan och regeringen - 2. Allryska kyrkokonsiliet 1917—1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 ALEXANDER DE ROUBETZ
Sedan den första maktberusningen var över och det nödvändiga
uppbyggnadsarbetet börjat, understödde regeringen inkallandet av
ett ryskt kyrkokonsilium, eller som det officiellt benämndes, Den
ryska ortodoxa kyrkans heliga konsilium, vilket hade till uppgift
att lösa en hel rad frågor och vidtaga de viktigaste åtgärderna
för kyrkans vidmakthållande och organisation.
2. Allryska kyrkokonsiliet 1917—1918.
Frågan om konsiliets sammankallande sysselsatte ryska
samhället redan långt före revolutionen. De som intresserade sig
för kyrkan och dess ärenden, särskilt de, som ville en återgång
till normala former, påvisade alltid, att kyrkans dåvarande
ställning i Ryssland grundväsentligt måste ändras. Man insåg, att
Peters reform hade lett kyrkan in på vilse väg, att
överpro-kuratorn och kyrkan ej kunde leva bredvid varandra, om man
ville ha en sann Kristi kyrka och ej blott ett
ecklesiastikdepartement. Allt oftare och oftare vände sig blickarna tillbaka till
den tid, då »kyrkan ej ännu låg paralyserad» enligt Dostojevskijs
uttryck, eller då den »ej hade slumrat i skuggan av en
regerings förmynderskap» (VI. Soloviév). Hela kyrkolivet måste,
ansåg man, vara grundat på »ekumenismen», d. v. s. på
principen om hela kyrkans inbördes gemenskap mellan biskopar,
prästerskapet och lekmän, vilket skulle få sitt uttryck i många
former, nämligen i biskopsmöten, periodiska stiftsmöten av
prästerskap och lekmän, brevväxling mellan biskoparna angående
alla frågor i kyrkolivet, i intima förbindelser med de österländska
patriarkerna samt med de främste inom de ortodxa kyrkorna i
Serbien, Rumänien, Bulgarien och Grekland, samt i
prästerskapets ständiga gemenskap med församlingen m. m. Men för att
ernå allt detta måste i spetsen för den ryska kyrkan stå ett
kyrkokonsilium, som borde samlas minst en gång vart tredje år.
Konsiliet skulle välja ett exekutivorgan för kyrkoledningen, den
ryska kyrkans råd, bestående av biskopar samt representanter
för prästerskapet och lekmännen. Många viktiga frågor skulle
kunna lösas med hjälp av konsiliets maktbefogenhet.
Sådant var programmet för det planerade konsiliet. Man måste
säga, att i sina huvuddrag genomfördes det uppgjorda program-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
