Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. II. Kyrkans ställning efter marsrevolutionen 1917 - 1. Kyrkan och regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA
3 1
den nya överprokuratorn hela olagligheten i hans handlingssätt,
men utan framgång. Andra av den provisoriska regeringens
medlemmar voro mera resonliga, och de sökte hindra sin ivrige
partivän att ej inleda sin ämbetsgärning med brott mot de
kanoniska reglerna. Men redan i april s. å. fordrade Lvov, att
synoden utan rättegång skulle avskeda några biskopar, vilka
han ansåg som kontrarevolutionära. Synoden vägrade att
uppfylla ett sådant antikanoniskt krav. Detta hände en fredag; på
lördagen samlades ånyo synodens medlemmar, den nye
prokura-torn bjöd alla medlemmarna att resa sig och stående höra den
provisoriska regeringens ukas, enligt vilken synodens medlemmar
fingo sitt avsked och nya medlemmar utsågos. Ukasen
upplästes inför ett stort antal av synodens tjänstemän och assistenter,
som inkallades »för högtidlighetens skull». I detta sammanhang
tillåta vi oss berätta en episod, som belyser den nye
prokura-torns handlingssätt. Påpekas bör, att vid synodens
sammanträden ingen hade rätt att närvara i salen utom medlemmarna,
prokuratorn, hans biträde och de refererande sekreterarna. En
av de första dagarna efter Lvovs utnämning i mars 1917, så
snart synodens medlemmar hade tagit plats, öppnades dörrarna
och in i salen stego synodens tjänstemän och assistenter, som
fyllde den stora salen till hälften. Sedan inträdde prokuratorn
och befallde dem med en teatralisk gest att taga bort den
kejserliga tronen, som stod under kejsarens porträtt; »bort med det
sista spåret av cesareopapismen», ropade han. Några tjänstemän
störtade fram för att ta bort tronen, men den var fastskruvad i
golvet, och de kunde ej röra den!
Vid samma tid försökte överprokuratorn att samla omkring
sig de liberala prästerna, som kallade sig för »kristna socialister»,
med vilkas hjälp han ville reformera kyrkan. Man kunde se på
gatorna dessa präster med röda fanor, på vilka stod skrivet »den
fria kyrkan». Ett kaos började visa sig inom kyrkan. De
stackars prästerna visste inte vad de skulle göra, när de å ena
sidan sågo »den fria kyrkans» röda fanor, å andra sidan blevo
tvungna att liksom före revolutionen bedja vid ofientliga
gudstjänster »för den rättrogna provisoriska regeringen».
Men man måste vara rättvis och erkänna, att regeringen
och även överprokuratorn ha gjort något för kyrkans reorganisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
