Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Ivar Simonsson, Stockholms plats i den kyrkliga indelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stockholms plats i den kyrkliga indelningen 19 i
ordinarius och ställer kyrkoherden i Stockholm Johannes Nicolai
Ofeegh till styresman över det område, som hade Stockholm till
centrum och dessutom omfattade Sollentuna, Vallentuna,
Seminghundra, Åkers, Ryds, Danderyds, Sotholms och Svartlösa
härader samt Färingsö, Kärsö, Lofö, Adelsö, Munsö, Åkerö och
Algö i Mälaren.1 Det var sålunda endast socknar norr om
Stockholm, som lades under detta ordinarieområde, under det
att Strängnäs stift alltjämt hölls utanför. Förslaget säges
emel-tertid vara uppgjort till konungens behag och förbättring, och
någon bestämd approbationshandling av honom äga vi icke,
men Hans Ofeegh, som i hög grad åtnjöt Gustaf Vasas
förtroende och senare gjorde sig ett bekant namn för sina kalvinistiska
tendenser och som en av huvudaktörerna i den s. k.
liquorist-striden, bar likväl alltifrån 1557 titeln ordinarius, även om det
knappast kan avgöras, om hans myndighet sträckt sig utanför
Stockholm. Ordinarierna stodo emellertid i rang under de gamla
biskoparna, och vid Erik XIV:s kröning uppträdde de senare
därför i korkåpor, under det att ordinarierna endast voro iklädda
mässhakar (ordin, i Stockholm, Gävle, Örebro, Kalmar och Tuna).2
Ännu efter Hans Ofeeghs förflyttning till Västerås 1561 fortforo
förhållandena att vara vacklande. Hans efterträdare Olof räknas
i ett förläningsregister från 15613 bland biskopar och ordinarier,
och Stockholms kyrkoherde efter honom, den ortodoxe
Laurentius Olavi Gestricius, kallas likaledes ordinarius, när han
uppträdde i konungens högsta nämnd (Svenska riksdagsakter II,
s. 11 x). Av titulaturen torde man dock knappast få dra allt för
bestämda slutsatser. Även om Gustaf Vasas nya stiftsindelning
tillfälligt och delvis har genomförts, kommo dess verkningar
icke att sträcka sig långt fram i tiden. Med hans bortgång
tyckes intresset för den ha varit förbi. Alldeles förgätna voro
visserligen icke dessa planer. I ett brev, som några rådsherrar
(ovisst vilka) 1578 I7/7 sände till ärkebiskopen Laurentius Petri
Gothus, påminde dessa honom om de gamla kungliga planerna,
1 Anjou, Sv. kyrkoreformationens historia III, s. 1. Sandbergska
samlingen, S. 1792. Kammararkivet.
2 Anjou, a. a. II, s. 441.
3 Thyselius, a. a., s. 414. Denne Olof är f. ö. fullkomligt obekant.
Troligen föreligger en felskrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
