Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Ivar Simonsson, Stockholms plats i den kyrkliga indelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 82
ivar simonsson
vudstaden alltmera absurt, att denna i kyrkligt avseende skulle
administreras från en biskopsstol inne i landet. Detta problem
har ju i viss mån ännu i dag sin aktualitet.
Av denna frigörelsetendens märker man under
reformationens första är ingenting, trots att reformationen ju just är
Stockholms stora insats i den svenska kyrkohistorien. Genom det
bekanta beslutet på Västerås riksdag 1257 hade kyrkorna på
malmarna nedbrutits, och på kyrkomötet i Örebro 1529 hade
beslutats, att i varje stad skulle icke finnas mer än en
kyrkoherde. (Svenska riksdagsakter, I, s. 120.) Dessa händelser
böra snarast ha bidragit att sänka Stockholms ecklesiatika
betydelse.
Gustaf Vasa hade ju redan tidigt fattat misstro mot
biskoparna och deras i hans tycke alltför stora makt och starka
sociala ställning, som han ännu efter händelserna på
reformationsriksdagen 1527 ansåg sig ha anledning att frukta. Genom hans
främste rådgivare i kyrkliga frågor, Georg Norman, underblåstes
ytterligare hans avoghet mot dessa, och i dennes efter tyska
mönster uppgjorda program för den svenska kyrkans nyordning
fingo biskoparna en betydligt underordnad ställning. Överhuvud
undviker man att använda den gamla biskopstiteln, som ansågs
förkastlig, och använde i stället beteckningen ordinarier eller
superattendenter på de nytillsatta stiftscheferna, särskilt den förra.
I det formulär till fullmakt för dem, som förordnades till
ordinarier i stiften, daterat Västerås 1557 ,9/eklagar konungen
över den stora oskicklighet och skada, som Sveriges rike
åsamkas av de stora och vittbegripna biskopsdömena, där biskoparna
under den katolska tiden regerat med äregirighet och list och
mest sökt sin egen välfärd och försummat att vårda sig om
sina församlingar. Biskoparna hade haft allt för stora områden,
som de icke tillfyllest kunnat styra, och det var nu kungens
beslut att minska stiftens storlek och sålunda även öka deras
antal. Den gamla stiftsindelningen skulle därför sönderbrytas, och
i hans nya system kom Stockholm att spela en betydande roll.
Ett samtidigt förslag till ny indelning uppdelar sålunda
ärkestiftet i tre olika kyrkliga förvaltningsområden under var sin
1 Gustaf Vasas Registratur, 1557, s. 118. Även tryckt hos THVSELIUS,
Handl. till Sveriges Reformations- och Kyrkohistoria II, s. 391.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
