Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Ivar Simonsson, Stockholms plats i den kyrkliga indelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stockholms plats i den kyrkliga indelningen 19 i
snabbare avgöra de ecklesiastika målen än låta dem gå till
Uppsala.1 Vid Gustaf Vasas död finner man vid Storkyrkan
anställda tre kaplaner och en skolmästare utom kyrkoherden
och därjämte en predikant vid »klostret» på Riddarholmen. De
nya prästerna vid malmkyrkorna under Johan III fingo icke
kyrkoherdetiteln förrän på 1590-talet och ställdes från början
under uppsikt av kyrkoherden i Storkyrkan. Vid Uppsala möte
1593 voro icke mindre än nio präster från Stockholm
närvarande (Sv. riksdagsakter IV, s. 78). Ungefär samtidigt kan
man konstatera ett fullt utbildat kapitel i självständig funktion,
eller som det här kom att kallas, konsistorium, under ledning
av Storkyrkans kyrkoherde, som nu började antaga titeln pastor
primarius för att poängtera sin ställning gentemot stadens övriga
församlingsherdar. Konsistoriets bevarade protokoll börja med
år 1595.2 Ännu samma år räknades emellertid stadens
kyrkoherde, Ericus Olai Skepperus, bland »capitulares» i Uppsala
(Sv. riksdagsakter, IV, s. 603).
Det har naturligtvis närmast varit av praktiska skäl, för
att skyndsammare kunna avdöma den mångfald ärenden rörande
pastoralvården, som måste uppstå i en sådan stad som
Stockholm, som denna konsistoriebildning kommit till stånd. Staden
bibehöll alltjämt sin ställning under ärkebiskopen, som
presiderade i konsistoriet var gång, han besökte staden, och eljest lät
sig representeras av pastor primarius. Mer betydelsefulla
ärenden hänskötos ofta till kapitlet i Uppsala, dit man även torde
ha kunnat vädja från konsistoriets dom. Om konsistoriet velat
utvidga sin makt är ju icke någon så märkvärdig tendens.
Praktiska skäl ha väl även medverkat till att ofta ärenden från
till Stockholm gränsande landsförsamlingar upptogos och
avdömdes i konsistoriet. Ärkebiskoparna ha dock i allmänhet
noga vakat över att deras rätt blivit vederbörligen tillgodosedd
och att de icke blevo på något sätt, för att använda en av
tidens mest älskade termer, prejudicerade.
Denna självständiga kapitelbildning har sålunda knappast
uppkommit för att åstadkomma ett lösbrytande från Uppsala.
1 HOLMQUIST, De svenska domkapitlens förvandling till lärarekapitel
1571 —1687. Upps. 1908. Framställningen här är utvidgad.
a I Riksarkivet intill år 1800.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
