Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 2. Om predikan och kristlig lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om källorna till i 5 7 i års kyrkoordning 2 iq
stämd fix lära, som skulle vara för alla förpliktigande1, utan det
hänvisas till Guds ord i allmänhet. Tonvikten kommer att ligga
därpå, att för den evangeliska kyrka, för vilken denna KO.
skall vara en norm, är Ordet och dess förkunnelse det framför
allt viktiga, ej instiftelser eller institutioner, vilka de än må vara.
Så heter det redan i första meningen: Endock det är väl
altsammans ganska nyttigt och högt reknandes, vad Guds son vår
käre Herre Jesus Christus sinne församling till godo stichtat och
insatt hafwer, så är likväl Predikoämbetet synnerligen mycket
av nöden. Ordet måste ständigt vara i verksamhet genom
predikoämbetet till undervisning, tröst, förmaning, råd och
rättelse, hot och straff. Med detta starka framhållande av ordets
predikan såsom det konstitutiva i en evangelisk kyrka har
Laurentius Petri mot katolsk förvanskning klart hävdat den äkta
lutherska uppfattningen. »Kyrkan var under påven», säger han,
»icke en ordets kyrka, ty där predikades antingen ingenting
alls eller också predikades så, att det bättre hade varit
opredikat.» Fortsättningen av Kyrkoordningens innehåll i denna
avdelning är nu ett nämare utförande av innehållet i ordets
predikan och hur denna predikan skall tillgå för att kunna bli
fruktbringande.
Jämföra vi de bägge kapitlen med varandra, den svenska
KO:s och WKO:s, så föreligger ju en likhet dem emellan
däruti, att bägge framhålla starkt evangeliets bibliska grund och
hänvisa ytterst till skriften och dess uttolkning, men när det
gäller, efter vilka normer som denna tolkning skall ske, så
spåras en märklig skillnad, i det att WKO. skjuter fram
gällande konfessioner såsom bindande. I den svenska nämnas
dylika ej alls; här anföres blott den gamla lutherska regeln, att
skriften skall tolka sig själv, och all förkunnelse skall samlas
om det centralt religiösa, syndaförlåtelsen i Kristus och därmed
sammanhängande bättring. I stället lägger den svenska KO.
så mycket större vikt vid det personliga framförandet av de
reformatoriska sanningarna och predikanternas utförande av sitt
viktiga kall. Den dragning till ortodoxi, som kan förnimmas i
WKO., framträder ännu ej i den svenska KO., utan det är den
1 Jfr Levin, Den svenska kyrkans bekännelse, sid. 26 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
