Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 6. Om syndabot, skriftermål och avlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
e. färnström
stämd ordning i den enskilda själavården, »på det att. som det
heter, de som intet sköta härom, må hava en uppväckelse och
förmaning av tiden», och å andra sidan giva fullt utrymme åt
den biktandes frihet. Så t. ex. må en person i
själsangelägenheter ha rätt att vända sig till en präst i en annan församling,
eftersom det ofta händer, att en enfaldig människa är dristigare
till att uppenbara sina fel och brister för en främmande än för
sin egen sockenpräst, eller också har han mera förtroende för
en annan. Men i så fall skall sockenprästen göras underrättad
om det, som han behöver veta av det, som därvid förekommer.
— Enskild bikt bör vidare ej bindas vid viss tid, dock är det
bra med en viss ordning och vana, och prästen bör vara en
eller en halv timme i kyrkan före mässan, ifall någon skulle
vilja bikta sig.
En annan sida av den enskilda biktens betydelse, som
Laurentius Petri i sin KO. framhåller, är, att prästen genom
den har möjlighet att kunna kontrollera kristëndomskunskapen.
Prästen skall här förhöra och rannsaka dem, som framkomma,
i katekesen. Ar någon tillräckligt gammal för att kunna och
läsa Fader vår, tron och budorden men ej kan dem, så skall
den, som mottar bikten, förmana denne att med det första lära
sig detta. Dessförinnan bör han ej bjuda sig fram till
sakramentet.
En sida av boten, som WKO. ej alls berört, är dess
betydelse som kyrkotuktsmedel. Vi finna denna sida närmare
framhållen i kapitlet om uppenbar skrift och därmed
sammanhängande om bannet. Det synes, som Laurentius Petri själv
egentligen varit rädd att bibehålla boten såsom uppenbar skrift
jämte därmed förbunden kyrkoplikt, emedan så svåra missbruk
under den katolska tiden varit därmed förbundna, men med
hänsyn till det folkuppfostrande medel kyrkan uti detta
förfogade över, så kan han ej helt lämna det. »Doch efter», säger
han, »några synnerliga orsaker därtill äro, att man hos oss
denna plikten icke så lätt skall falla låta, nämliga den stora
självsvåld och överdådighet, som man här så gott som allmänt
gör sig till att synda, därav att svärdet icke så biter som väl
behövdes, må hon så fjärran väl bliva, allenast skall detta aktat
warda, att man håller härmed ett tillbörligt mått och beskedlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
