Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 11. Om äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
E. FÄRNSTRÖM
inflytande på författaren till den svenska KO. Denna är mycket
utförligare men upptar dock ej något vigselformulär utan
hänvisar därvid till den svenska handboken. Normgivande för de
tyska KOO:s vigselformulär’var Luthers Trau-Ordnung av 1534,
medan Olaus Petri ritual av 1529 nära anknöt till den svenska
medeltida traditionen och därför har sin säregna ålderdomliga
karaktär. Enligt detta var akten uppdelad i tre moment: i)
framför kyrkdörren, 2) i kyrkan (brudmässa), 3) välsignelse i
brudhuset. Det första momentet, som bland annat innehöll
kopula-tionsfrågorna, consensusformeln och ringceremonien, var
egentligen en mera offentlig och religiöst kyrkligt betonad upprepning
av den rättsligt bindande consensusförklaring, som ägde rum
vid den s. k. fästningen, som ursprungligen innebar ett avtal
om kvinnans framtida överlämnande åt mannen och sedermera
blev ett avtal mannen och kvinnan emellan.1 Laurentius Petri
ansluter sig i sin KO. till den av brodern följda svenska
medeltida traditionen. Även för honom får fästningen den rättsligt
grundläggande betydelsen vid äktenskaps ingående.
Den bör endast äga rum en gång, antingen i hemmet eller
också framför kyrkdörren, men i båda fallen bör en präst vara
med för att allt skall rätt tillgå. Har den ägt rum i hemmet,
bör ceremonien framför kyrkdörren förvandlas till en
välsignelsehandling av kyrkan, och han ger i KO. ett formulär till
förmaning till brud och brudgum, när de komma för kyrkdörren,
i vilken påminnes dem om den överenskommelse, som förut är
gjord mellan dem vid fästningen. Ingen skall heller saklöst
sänggå med sin fästekvinna, förrän de hava varit till kyrkan
och anammat där all mans vittnesbörd och kyrkans välsignelse.
Av det i den svenska KO. för övrigt förekommande har,
såsom Ahnfelt visat, en del upptagits från Vadstena artiklar.
S. 107—109 (1571) är till största delen hämtat från dessa.2
De sista kapitlen i WKO. Von besuchung und Communion
der kranken och Ordnung der begrebnis ha visat sig starkt
hava påverkat motsvarande kapitel i den svenska KO. Vi skola
närmare finna det vid en sammanställning mellan de tyska och
svenska texterna.
1 Rodhe, Svenskt gudstjänstliv, s. 359 f.
2 O. Anhfelt, Vadstena artiklar, LUÅ., s. 1 f., 36 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
