Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 13. Om begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KÄLLORNA TILL I 5 7 1 ARS KYRKOORDNING 277
i denna KO., som kan sägas motsvara bruket att viga liket i
den svenska KO. Den gudstjänstliga begravningsakten ägde
enligt de tyska KOO. rum antingen i kyrkan eller vid graven, och
därefter utvecklade sig nu olika ritual. WKO. hörde till den,
enligt vilken ritualen utfördes vid graven. Men bland dem,
som räknades till denna grupp, uppstodo också skiljaktigheter
beträffande det moment i ritualet, när gravsättningen skall äga
rum. WKO. hör till dem — de flesta för övrigt — som låta
den gudstjänstliga akten komma efter. Denna sönderfaller
här i följande moment: i) inledande ord med textläsning x
Tess. 4 el. Joh. ii, 2) en kort predikan, 3) bön med
avslutande Fader vår, 4) välsignelsen. Jämföra vi denna plan med
den svenska, så finna vi ju, hurusom den senare är så
mycket liturgiskt rikare. Likheterna äro skriftläsning 1 Tess. 4,
bön, predikan, förmaning till folket, men utom detta har den
svenska först Av jord etc.1, psalmsång, när graven fylles —
längre bön.
Av den föregående jämförelsen mellan WKO:s och den
svenska KO:s framställning om begravning framgår otvetydigt,
att den ledande och genomgående grundtanken och evangeliska
uppfattningen av begravningen såsom en gudstjänst för de
efterlevande och ej såsom ett kyrkans handlande med den döde,
för att inverka på hans tillstånd i en annan värld, en kärlekens
och pietetens gärd till den efterlevandes minne och ett
vittnesbörd om de kristnas tro på uppståndelsen, är lika och
gemensam för dem båda. Laurentius Petri har här haft WKO. som
sin förebild. Innan denna uppfattning blev allmänt gängse bland
Sveriges folk, behövdes dock mycken undervisning, och den
behövde ytterligare inskärpas och tillämpas, för att vidskepliga
folkföreställningar skulle kunna utmönstras. Det synes som
dylika föreställningar hängt segare fast i vårt folk än annorstädes.
Laurentius Petri framhåller således ytterligare i sin KO., att
mässor, vigilier och annat slikt, som man hållit för de döda, ej
alls gagna dem. Pengar, som ges vid begravning, skola ges åt
de fattiga och ej betraktas såsom någon lösepenning, varigenom
den dödes själ befrias från skärselden, och all slags vidskeplig
’ Jfr om detta Nylund, a. a., s. 36 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
