Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 13. Om begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
E. FÄRNSTRÖM
utbäres, och den bön, som här förekommer, tages delvis upp i
jordfästningsritualet. 1561 och 1571 års KO. beteckna det som
skäligen onödigt, att präst är med, när liket skall utbäras, men
är han närvarande »skal han icke wiya lijket, såsom een
wan-troo warit haffuer».
Vi finna således, att på omkring 30 år har den nya
evangeliska uppfattningen om begravning, att vid denna ej handlas
med den döde, så trängt igenom, att det kunde i
kyrkoordningen av 1561 införas, att präst ej fick viga lik.1 Seden hängde
emellertid oerhört segt kvar bland folket, och det fordrades en
långvarig och oförtruten kamp från de kyrkliga myndigheternas
sida för att få bort den.2
Begravningens3 väsentligaste beståndsdelar enligt de tyska
KO. voro tvenne, dels 1) processionen, dels 2) den liturgiska
begravningsakten. Till processionen hörde klockringning,
församlingens ledsagande; ledsagande av präst, klockare, lärare och
skola; sång, nedsättande av den döde. På begravningsdagen
ringde då klockorna, för att församlingen skulle komma
tillsammans. Pastor, lärare, skola och församlingsmedlemmar begåvo
sig till den dödes hus. Här sjöngs så en psalm, och därunder
satte liktåget sig i rörelse under klockringning. I spetsen för
processionen kunde stundom ett kors bäras, sedan kom skolan,
lärare, klockare, pastor framför dem, som buro kistan. Bakom
kistan kommo församlingsmedlemmar, vid ett manligt lik
männen först, vid ett kvinnligt kvinnorna. Så gick processionen
till kyrkan eller graven, där den döde begrovs under sång. —
WKO. av 1553 nämner om denna procession ej mer än att
klockor skola ringa, så att folket, som vill ledsaga den döde
till begravningen, må kunna samlas. Detta är således det enda
1 D. F. Nylund, a. a., s. 20 ff. Författaren framhåller här, att det
tagit 40 år att få bort denna vantro. Han har därvid ej uppmärksammat,
att vi redan 1561 har bestämmelsen för präst att ej viga lik. Tiden kan
således begränsas till 30 år. Jfr ock härtill sid. 92, där författaren ej alls
omnämner 1561 års redaktion av KO., ehuru riksdagen i Arboga 1561
omtalas. Att båda redaktionerna 1561 och 757/ i sin tur hämtat mycket från
tyska KO., såsom t. ex. just i begravningsformuläret, har tydligen också
undgått författaren (jfr a. a., s. 48).
2 Jfr härtill D. F. Nylund, a. a., s. 22 ff.
3 Kliefoth : Vom Begräbnis, s. 204 ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
