Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - A. Bode, Östgoternas konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTGOTERNAS KONST
285
På det viset är bygget liksom överhängt med smycken av
folket, som har byggt det såsom bevis på sin stora forntid.
Betraktad från denna synpunkt kan mycket väl hela
tillbyggnaden av den gamla San Marcokyrkan, som ursprungligen hette
Theodorskyrkan, uppfattas som en venitianernas, d. v. s.
östgoternas äresal. Och så blir det sannolikt, att inte bara detaljer,
utan hela byggnadsdelar ha förts från det gamla härskarsätet
i Ravenna till Venedig och införlivats med den underbara
byggnaden. Priess misstänker, att de sex nischerna, som bekläda
förhallen, förr suttit på Vitaliskyrkans sex fria oktogonsidor i
Ravenna. Han hoppas, att detta genom utgrävningar kommer
att bevisas. Så mycket tror han sig redan nu böra tillägga, att
venitianerna också brutit bort pelarna, som voro försedda med
den store konungens monogram och rika ornament, från
domarenischen i Vitaliskyrkan och uppställt dem vid sitt domaretorg
vid Markuskyrkans sydvästhörn, där ciceronen brukar visa pietra
del bando, bannstenen, och de många bysantinska prinsarna, vilka
båda sannolikt äro delar från ett monument över den store
konungen. Själva statyns stomme står i Ravennamuseet; det
avslagna huvudet ligger på sydvästhörnet av Markuskyrkans
balustrad och igenkännes på diademet, som också Justinianus
bär på mosaikbilden i Vitaliskyrkan och vilket Kristus i
altar-nischen överlämnar åt Vitalis. Såsom östgot kännetecknas han
genom den egendomliga hårklädseln, som han delar med
framställningen av krigarna på den stora portalbågen, och som vi nu
för tiden beteckna som pagefrisyr.
Didrik den Stores palats och hans rikstingshus äro inte de
enda från hans tid, som sjunkit i forntidens konstgjorda och
naturliga mörker och glömska. Ännu tvista de lärde om, huru
hans gravmonument i Ravenna skall förklaras. Nästan allmänt
anses det, att monumentet tillkommit genom
romerskt-helleniskt-syriskt inflytande. Om dess inredning har ännu ingen vågat
uppställa en förmodan, som i någon mån motsvarat verkligheten.
Även här går Priess en helt ny väg. Han säger: Att Karl den
Store bestämde, att han skulle begravas sittande, det var liksom
mycket annat, som den store franken gjorde, endast ett
efterliknande av hans högt ärade förebild Didrik. Alltså har också
denne varit bisatt sittande i sin grav. I verkligheten är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
