Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 6
SALOMON KRAFT
Den av westman verkställda undersökningen har alltså
resulterat däri, att de fornsvenska texterna till övervägande del
tillkommit genom en översättning från latinet och att blott ett
synnerligen litet antal stycken återgå på Birgittas egna uppteckningar.1
Westman har ej närmare inlåtit sig på Steffens hypotes, att
de för den svenska textversionen karaktäristiska dublettuttrycken
vitsorda den svenska textens överlägsenhet över latinet, utan
inskränker sig till att förklara, att Steffens stilundersökningar »icke
synas leda till några säkra resultat». I själva verket torde
emellertid en undersökning av den stilistiska företeelse, som steffen
fört på tal, vara ägnad att kasta ljus över de svenska
Uppenbarelsemanuskriptens inbördes relationer.2
STEFFEN anser, att dupliceringarna återgå på Birgittas egna
uppteckningar eller tillkommit på grund av översättarens
kännedom om stilen i dessa. De båda bevarade Birgittaautograferna
må därför först undersökas.3
mera vetenskaplig underbyggnad. westmans undersökning sträcker sig
även utöver de åtta böckerna och avser svenska texter dels med, dels utan
latinsk motsvarighet. Westman framhåller — a. a., s. 61, not 3 — det
anmärkningsvärda faktum, att alla fornsvenska stycken, som sakna
motsvarande latinsk text, icke ha karaktär av uppenbarelser, och finner häruti en
möjlig förklaring till att de ej blivit översatta till latin. Om handskrifterna
se Westman, s. 58—62, noter; Klemming, BU, 5, s. 157 f., och Geete, i
SFSS, 38, s. XXIX f.
1 I recension av Steffens arbete beräknar Westman (KÅ 1912,
Anmälningar och granskningar, s. 237) antalet textstycken, som kan återföras på
svenska originaltexter, till ett tjugotal, frånsett de endast på fornsvenska
föreliggande och de »birgittinnorska» textpartierna. Jfr westmans
sammanfattning (ofta a. a., s. 72).
2 De meromnämnda uttrycken påträffas i en svensk text, som för övrigt
slaviskt följer latinet. Översättaren har sålunda icke ens hesiterat för att
pressa gerundiv- och participialkonstruktioner in i det motspänstiga svenska
tungomålet. »Prophete — — scribebant, qualiter idem Dei filius pro humani
generis liberacione ligandus et flagellandus erat et quomodo ad crucem
ducendus et quam vituperose tractandus et crucifigendus» översättes sålunda
med: »prophetane–skrifwadho, huru thän sami Gudhz son war for man-
kynsens frälse bidaskolande oc flängiaskolande oc huru til korsit ledhaskolande
oc huru lastelika han war hannaskolande oc korsfästaskolande» (SA VI: 2).
3 Klemming har (BU, 4, s. 177 och s. 182) benämnt
originalanteckningarna resp. A och B. Westman kallar (a. a., s. 31) den senares båda partier
B i och B 2. Dessa beteckningar användas genomgående i det följande. — I
Kungl. Bibliotekets handskriftsbestånd utgöra autograferna numera Cod. A 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
