Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER 3 1
varit ett vadstenaarbete, ha Geete1, Gödel2 och Collijn3
anslutit sig. Geete, som utgivit de nio revelationerna i tryck4,
anser i likhet med Klemming, att dessa äro av stort värde för
utforskandet av det slutande 1300-talets svenska språk. Även för
en undersökning av de fornsvenska Birgittatexternas utveckling
äro emellertid dessa revelationer av utomordentlig betydelse, då de
självfallet böra bilda en sådan undersöknings begynnelsematerial.
Bland de nio revelationerna tillhöra åtta lib. I och en lib.
IV, resp. I: 8, 28, 31, 36,’ 42, 52, 53 och 58 samt IV: 110.
De ur lib. I hämtade revelationerna sakna rubriker och utmärkas
blott med kapitelnummer och ■— vad I: 8, 36, 52, 53 och 58
beträffar — med bokens nummer. IV: 110 har försetts med den
knapphändiga överskriften: »af godhom anda oc ondom, leta i
iiiida bokinne cx capitulo».
Redan en flyktig undersökning ger vid handen, att de nio
revelationerna äro översättningar från latinet eller rättare, såsom
nedan skall visas, avskrifter av den ursprungliga översättningen
av revelationerna till svenska. Den till grund för utskriften av
de nio uppenbarelserna liggande översättningen har mestadels
verkställts slaviskt ord för ord. De få mellan svenskan och
latinet förefintliga olikheterna kunna i de flesta fall icke kallas
sakliga avvikelser. I regel äro de nämligen av samma lindriga
art som i efterföljande exempel:
Latinets »per teipsum eam consolando visitasti» har i den
svenska versionen erhållit formuleringen: »sökte hona ok
hug-nadhe vm thik siäluan» (I: 8). Skiljaktigheter av detta slag torde
ej tarva någon närmare förklaring, eftersom de ej innebära någon
förändring i sak utan blott en mindre avvikelse i fråga om
formen från det för övrigt strängt följda originalet. Svårigheten
att i minsta detalj verbalt efterbilda ett främmande språks uttryck
erbjuder sig här som tillräcklig förklaring. Att »in väse purissimo
et mundissimo et electissimo» i svenskan förkortats till »j
renasto kari ok vvtualdasto» (i: 31), har tvivelsutan berott på
slarv vid översättningen, då samtliga för denna undersökning
’ SFSS: Småstycken på fornsvenska, Ser. 2, s. 40.
2 A. a., s. 4 f. och s. 38 f.
3 Birgittautställningen 1918, s. 140 f.
4 SFSS: Småstycken på fornsvenska, Ser. 2, s. 17—39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
