Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. TEXTSTUDIER TILI, BIRGITTAS REVELATIONER
7 I
Den starka förkortningen torde ha sin förklaring däri, att
revelationen i sin fullständiga version skulle kunna genera
kano-nisationssträvandena, om biktfadern kunde anses ha överskridit
gränserna till sitt kompetensgebit, då han avlöst den kvalificerade
syndaren.1
Till de kyrkopolitiska konsiderationer, som anlagts på
Birgittas uppenbarelser, har man emellertid även att räkna
renlärighetskravet. Westmans åsikt, att detta först hör den
efter-tridentiska tiden till, kan jag ej biträda, och den vederlägges
ju i viss mån redan av hans egen undersökning2 av
baselkonciliets angrepp på Revelationerna. Även om westman
har rätt i, att medeltiden i mera fix form blott hade de gamla
trinitariska och kristologiska dogmerna, så utesluter ju detta ej,
att renlärighetsstrider om mindre centrala dogmatiska spörsmål
utkämpats. Inkvisitionen har ej saknat arbete under 1200- och
1300-talen, och man må i detta sammanhang ej förbise, att
just Gregorius XI, under vars pontifikat (1370—78) Birgittas
frånfälle äger rum och helgonprocessen inledes, energiskt
uppträder mot Wiclifs läror.3 Vidare måste man ha för ögonen,
att det i fråga om Birgitta gällt en helgonförklaring, som svävat i
fara, om ej alla dubier om Birgittas ortodoxi kunnat undanröjas.
1 Under alla förhållanden har man här ett intressant exempel på att
en revelation underkastats en våldsam amputation. som lämnat föga kvar
av den ursprungliga texten. En liknande bortskärning har man rätt att
ifrågasätta beträffande alla kapitel, som ha samma anspråkslösa omfång
och intetsägande ingress som VI: 71 och dock röja omisskännliga spår av
att vara byggda på en vision av Birgitta. IV: 56 har följande summariska
lydelse: »Mater loquitur: Cur turbatur ille? Pater quippe percutit filium
quandoque cum lenibis straminibus. Ideo non est contristandum.» Den
fornsvenska versionen, vilken såsom tidigare omtalats, återgår på en synnerligen
gammal latintext, har efter »oc ther aff äghar han ey dröuas» ett
betecknande »etc» (BU, 2, s. 103, efter Cod. Skokloster 136 fol.; jfr Cod. Holm.
A 5 a, sp. 405). Vem är det, som ej skall vara bedrövad? Den latinska
rubriken angiver, att revelationen innehåller »verba matris ad filiam de
quodam, quod non debeat contristari propter correptionem». De båda sista
orden (»för tadlets skull») synas bära vittne om att revelationen från början
varit större. Närmare upplysningar stå emellertid ej att vinna, enär
reve-lationens litterära original för alltid är borta. För kapitlet VI: 76 har
däremot detta bevarats i magister Petrus’ brev till linköpingsbiskopen.
2 A. a., s. 277 ff.
3 Se t. ex. J. LOSERTH, Geschichte des späteren Mittelalters von 1197
bis 14Q2, s. 394.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
