Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER
I 3 I
härpå följande fråga, om Birgitta tror, att nattvarden är Kristi
kropp, är jämte Birgittas svar och början på ett nytt inlägg av
rösten från altaret hämtad ur II: 17. Revelationens: »Respondit
illa» har ersatts med: »Tunc ego respondi». I nästa uttalande av
Birgitta låter Alfons henne bl. a. försäkra: »Ego omnia credo,
que credi precipit sancta mäter ecclesia», vilket påminner om
de ord, som i tillägget till IV: 23 fällas av den ångerfulle
prästen: »Orate pro me, quia credo omnia, que credit ecclesia».
Birgitta citerar till slut i detta sitt anförande ett stycke ur II: 18,
vilken revelation fått lämna material till närmast följande
uttalande av Kristus.
»Det uppbyggliga syftet har här», säger WESTMAN1 i
anslutning till Schück, »föranlett Alfons att behandla texterna
mycket fritt: revelationer äro sammanvävda och utbroderade utan
hänsyn till deras ursprungliga sammanhang». Mot den eventuella
invändningen, att Alfons i första hand byggt på vad Birgitta
(och t. ex. Katarina) berättat om det religiösa genombrottet i
Birgittas liv, stå Alfons’ egna ord i företalet, att han kompilerat
libellen ur revelationer, »que disperse sunt per libros Celestes».
Det är en för vår tid förbluffande uppfattning av litterär
äganderätt, som Alfons deklarerar i och genom sitt arbete. För hans
samtid har emellertid arbetsprodukten helt varit Birgittas
»himmelska örtagård».
Celeste viridarium, som torde ha tillkommit efter
Revela-tiones-editionen av år 13792, har en några år äldre pendant i
den likaledes av Alfons sammanställda Liber celestis imperatoris
ad reges, senare kallad lib. VIII. Även denna bar, såsom Alfons
i dess prolog framhåller, ett uppbyggligt syfte. Den är emellertid
avsedd för en annan läsekrets än Celeste viridarium. Medan
detta verk var tillägnat vadstenanunnorna, vänder sig Liber ad
reges till lekmännens högsta kretsar. Den är en »konungaspegel»,
en uppbyggelsebok för furstar. Detta accentuerar Alfons i sin
prolog: »Hoc est istam sanctam presentis libri doctrinam, que
tractat qualem habitum et quibus diebus reges coronam debe-
1 A. a., s. 27.
2 Westman har (a. a., s. 45) dateringen »under 1380-talet». Skälen
härtill äro mig obekanta, men jag tror, att tidsbestämningen i huvudsak
är riktig. Alfons avled 1388.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
