Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER
I 3 I
Påpekandet, att en eller annan detalj av Libellus’ innehåll1
ej har någon motsvarighet i Uppenbarelserna, har givetvis i och
för sig ej större giltighet än varje annat argumentum e silentio.
andersson har i sin undersökning av revelationerna ej haft
något att invända mot Westmans uppfattning av revelationernas
lib. VIII. Westman2 har med ledning av Alfons’ företal till
nämnda bok uppvisat det didaktiska syftet med detta verk, som
i sin helhet är att betrakta som en »konungaspegel». I viss
anslutning härtill säger andersson3, att Birgittas
»uppenbarelser blevo en serie ’furstespeglar’ av traditionellt slag», och
tillägger: »Vid den slutliga redigeringen av Liber coelestis
irn-peratoris ad reges (lib. VIII), vilken det här huvudsakligen gäller,
har detta drag än mer framhävts, det alltför speciella har
bortarbetats och det hela har fått en mera abstrakt karaktär» ,4 Man
måste ha detta även av andersson konstaterade faktum i
tankarna, då man granskar de av honom anförda beläggen på
att Libellus och revelationerna förete betydelsefulla
skiljaktigheter.
Redan då andersson5 har kongruenserna mellan
anklagelseskriften och uppenbarelserna på tal, finner han, att den
förra har vida hårdare omdömen om drottning Blanka. Det är
hon, som bär skulden till de olyckliga årens inbrott. Birgitta
åter har från början välvilliga, om ock stränga ord för
drottningen. Det kan enligt andersson »nästan förefalla», som om
Libellus’ författare, då han säger, att drottning Blanka var den
rot, varur allt ont i riket framväxte, anknyter genom sitt
bildval till ett ställe i revelationen VIII: 10. »Senare tar emellertid
Birgitta bestämt ställning emot Blanka och yttrar sig åtminstone
på ett par säkra ställen skarpt fördömande om henne: ’Domina
illa prius mihi cara, nunc conuersa retrorsum . . . nec radices
altas dabit semen eius’. Härifrån ock till Libellus’ åsikt, att
drottningen infört allt ont i riket, är dock ett stort steg.»
Andersson har hämtat latincitatet ur VIII: 16 och meddelar
1 Jag tänker ej härvid på pamflettens slutparti om Albrekts inkallande
etc., vartill jag nedan återkommer.
2 A. a., s. 26. Se utförligare ovan, s. 133 f.
3 A. a., s. 115 f.
4 Kurs. här.
s A. a., s. 157 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
