Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER
I 3 I
efter Eriks död, alldenstund en »verus heres» saknas och allt
synes vara osäkert i fråga om tronföljden1, är av stort värde,
därför att det befäster intrycket att vad som innerst drivit
Birgitta att kritisera konungavalet 1344 har varit ett varmt intresse
för Erik Magnusson2; detta delar Birgitta med Libellus. Hon
har 1344—45 ej varit uppbragt över att konungasönerna gjorts
till konungar utan över att Erik ej erhållit Norge. Det är vreden
över den mot honom begångna orättvisan, som femton år efteråt
framskymtar i additionen till VIII: 16 och ännu något senare
kommer till orda i slutpartiet av VIII: 41.
Med stöd av några aktstycken från 1361—62 torde man
emellertid ha all anledning att ställa sig skeptisk gentemot
uppfattningen, att Birgitta och Libellus starkt separerat i fråga om
de båda konungasönernas upphöjelse. I Birgittas egenhändiga
upprorsplan hotas Magnus Eriksson med att den svenska kronan
kan överflyttas på sonen Håkans huvud (»vilin i eg siälue, J>a
fan us idan sun, sut i burt farin älla oc honom kronona
opan-urf>ir mz surnum e{)e, J>æt han vili vart land ater vinna» etc.).3
Birgitta synes här hysa en om ock svag tanke på
eventualiteten av ett samförstånd mellan Håkan och oppositionen mot
hans fader. Autografen har avfattats efter det att Birgitta erhållit
kännedom om Skåne-»förräderiet», som utgör konung Magnus’
fjärde och sista illdåd, men innan underrättelsen om Valdemar
Atterdags härfärd till Gottland nått fram till Rom, alltså i slutet
av år 1360 eller början av år 1361.
På hösten sistnämnda år övergav Håkan sin fader och gjorde
gemensam sak med det upproriska högfrälset. I februari 1362
valdes han officiellt till Sveriges konung av sina förutvarande
motståndare, bland vilka flera voro nära besläktade med Birgitta.4
I detta större politiska sammanhang har man att inplacera några
regeringsåtgärder av Håkan, vilka varit ägnade att väcka den
’ Jfr Steffen, a. a., s. 181, not 2.
2 Jfr den yngre traditionen härom i Commentarii (SRS III: i, s. 19;
jfr Steffen a. a., s. 303).
3 Jfr citat i parallelltrycket ovan s. 125. Strax efter heter det i
autografen: »sigin, at i vilin ängum kättare jjiäna älla forrajjare oc eg hans syni,
än han vil sin fadurs gärnigum fylghia» (BU, 4, s. 185).
4 Brilioth, Svensk kyrka, kungadöme och påvemakt 1363—1414,
s. 26 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
