Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KRISTNING
2 i i
gorius IX:s alarmrop ånyo uppträda som svenskarnas vänner.
Men antingen nämnas de endast därför, att de ryska
krönikörerna voro vana att räkna upp dem bland Novgorods fiender,
eller ock hade avfallet och uppresningen i Tavastland inte
utbrett sig över hela landskapet. I varje händelse är man inte
berättigad att av de ryska krönikornas uppgifter om tåget till
Neva dra den slutsatsen, att Sveriges och kyrkans välde över
Tavastland så grundligt hade återställts mellan vintern 1237—
38 och våren 1240, att de avfälliga och upproriska tavasterna
deltagit som svenskarnas bundsförvanter i kampen mot furst
Alexander. Den resning, som omtalas i Gregorius’ bulla, måste
väl anses ha likviderats först genom Birger jarls korståg år
1249.
Biskop Thomas’ delaktighet i företaget år 1240 kan inte
utredas, ty ingen västerländsk källa innehåller ett ord eller en
antydan om tåget till Neva. Men mycket sannolikt är, att
Thomas var en av initiativtagarna. Måhända kan härfärden
ställas i något samband med Gregorius’ uppmaning till
Svärdsriddarna att hjälpa det kristna Finland, ty ryska krönikor
omtala strider mot tyskarna år 1241.
Antagligen var situationen i Finland rätt dyster under de
närmast följande åren. Biskop Thomas’ krafter synas ha sviktat,
ty år 1245 nedlägger han sitt ämbete och drar sig undan
»ryssarnas och kuronernas raseri» tillbaka till Gotland, där han tre
år senare avled.1 De i någon mån mystiska kuronerna äro i
detta fall med tämlig säkerhet identiska med karelarna. Vad
för övrigt den anförda frasen beträffar, så kan den helt enkelt
tolkas såsom ett uttryck för den finländska kyrkans av ålder
beträngda läge, men den kan ju även anses tyda på en speciellt
svår situation. Uppgiften om Thomas’ abdikation bekräftas av
ett påvebrev, utfärdat av Innocentius IV den 21 februari 1245,
däri ärkebiskopen av Uppsala och dominikanernas
provinsial-prior i Dacien anmodas att föranstalta om mottagandet av
biskopens i Finland ämbetsavsägelse. Men som motiv för
Thomas’ märkliga steg anföres här hans ånger över synder,
1 PORTHAN: Pauli Juusten Chronica?!, sid. 12. — Finlands
medeltids-urkunder, n:r 95.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
