Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i o
EIRTK HORNBORG
Genom freden i Nöteborg vann Sverige de karelska
»gisla-lagen» Savolaks (= den från Karelen befolkade delen av södra
Savolaks), Jääskis och Ayräpää. Detta motsvarar sydvästra
delen av karelarnas land. Till sin nordvästra hälft anses 1323
års gräns ha sammanfallit med den gamla rån mellan
tavasternas och karelarnas nordliga utmärker. Denna del av gränsen
blev historiskt betydelselös, enär utvandringsrörelsen från den
till Sveriges rike hörande delen av Finland inte kunde hejdas
av en fiktiv linje i ödemarken.
6. Kyrkan i Finland vid slutet av korstågen.
Då fredsfördraget i Nöteborg klöv Karelen, hade ett och
tvåtredjedels århundrade förflutit, sedan svenska korsfanor först
fladdrade vid Finlands kuster. Egentliga finnar, tavaster och
de kring Saima, Vuoksen och Suomenvedenpohja bosatta
kare-larna voro döpta i den romerska kyrkans namn. Missionärer
hade framträngt till de avlägsnaste ödemarksbygder inom det
svenska rikets landamären, församlingar hade organiserats och
kyrkor uppförts. Den gamla hedniska föreställningsvärlden hade
pressats ned av ett nytillkommet skikt, som småningom
smulade sönder den.
Sedan det rena missionsskedet gått till ända, fick varje
mera betydande bygd inom de för kyrkan vunna områdena sitt
tempel och sin kyrkoherde. Säkerligen anlades kyrkorna invid
eller i närheten av de i regel sannolikt centralt belägna
platser, där den hedniska gudstjänsten plägat förrättas och där
befolkningen alltså var van att samlas. Ovan har omtalats, huru
de för kulthandlingar avsedda allmänningarna togos i arv av
den nya religionens företrädare.
Församlingarnas ålder borde ge en fingervisning beträffande
bebyggelsens utbredning och intensitet: där ett landskaps folk-
egen del ta ställning till den. J. Jaakkola har emellertid på grundvalen
av lokala traditioner och ortnamnsforskning ansett sig kunna fastställa
gränsens sträckning såsom ovan angives (Suomen muinaisct valtarajat, H:fors
1925.) Här må även nämnas, att han påpekar Novgorods avtagande
inflytande i Västkarelen fore tredje korståget, ehuru han ser saken från en
något annan synpunkt och drar i viss mån andra slutsatser än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
