Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KRISTNING
2 2 1
rikaste bygder funnos, där måste dess äldsta kyrkor vara
belägna. Tyvärr tillåter inte det bristfälliga urkundsmaterialet ett
noggrant fastställande av de äldsta socknarnas uppkomsttid.
Ofta har säkerligen slumpen fogat, att i bevarade handlingar
en äldre församling för första gången omnämnes senare än en
yngre. Namnen uppdyka mer eller mindre tillfälligtvis och
aldrig i sammanhang med notiser om församlingarnas tillkomst;
man torde alltså kunna ta för givet, att socknarna åtminstone
i de flesta fall datera sig från en- något tidigare tid än det
första omnämnandet. Utan risk att ta miste i mer än på sin
höjd ett eller annat enstaka fall kan man därför våga
antagandet, att de församlingar, som första gången nämnas i urkunder
senast inom 10—15 år efter freden i Nöteborg, existerade
redan vid tiden för fredsslutet — d. v. s. vid den tidpunkt,
vilken betraktas såsom korstågsepokens slutgräns. Denna grupp
av socknar uppgår till något över 40.1
Bortåt hälften av hela detta antal kommer på
Egentliga Finlands anpart. Där äro väl Nousis och Sankt Marie
(Räntämäki) äldst. Med dem tävlar i ålder Masku, som är nämnt
i en urkund från 1232. I övrigt bildas gruppen av Sankt
Karins, Piikkis, Pemar, Pargas, Sagu, Uskela, Halikko, Kiikala,
Bjärno, Kimito, Lundo, Reso, Rusko, Virmo och Vemo.
I Satakunta kunna endast fyra socknar med säkerhet
hänföras till denna äldsta grupp: Kumo och Ulvsby i nedre och
Karkku (medeltidens Sastamala) och Birkkala i övre delen av
landskapet.
Tavastland räknar fem: Sääksmäki, Hattula, Hauho och
Vånå (Vanajavesi) i sydväst, Hollola i sydost. Dessutom måste
Lojo, ehuru beläget inom landskapet Nylands gränser, betecknas
såsom en gammal tavastbygd.
Förutom Lojo finnas i Nyland fyra socknar, alla belägna
vid kusten, vilka att döma av tiden för deras första
omnämnande härröra från kyrkans grundläggningstider: Ténala, Karis,
Kyrkslätt och Borgå.
I Österbotten tyckes redan under 1200-talet kolonisation
ha ägt rum från två olika håll: dels flyttade svenskar från de
1 K. G. LeinberG: Finlands tcrritoriala församlitigars ålder,
utbildning och utgrening (Skrifter utgifna af Svenska Litteratursällskapet i
Finland, III, Helsingfors 1886).
15—29191. Kyrkohist. Årsskrift 192g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
