Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EIRIK HORNBORG
nordliga delarna av medeltidens Stor-Helsingland över havet,
dels vandrade tavaster ned längs älvdalarna. Bygden slöt sig
till en början nära till kusten. De äldsta socknarna äro
Mustasaari (trakten kring Vasa) och Pedersöre (trakten kring
Jakobstad), båda sannolikt från 1200-talet. Från korstågstiden
härstamma antagligen även Storkyro, Närpes, Salo och —
anmärkningsvärt nog — det långt i norr belägna Kemi. — Trots sitt
finska namn har Mustasaari (= Svartö) under historisk tid varit
en svensk bygd.
I Karelen var kyrkan vid tiden för fredsslutet i Nöteborg
ännu blott trettio år gammal. Savolaks’ socken, som sedermera
efter sin kyrka fick namnet Sankt Michel, omtalas dock redan
år 1329, och utan tvivel hade flere än en församling organiserats
under tiden 1293—1323. Man har förmodat, att de första
socknarna motsvarat de tre av Novgorod avträdda gislalagen Savolaks,
Jääskis och Äyräpää — en förmodan, som i och för sig är mycket
sannolik och dessutom stödes av traditionen. Ar den riktig, så
vore, jämte Sankt Michel, Jääskis och Mohla (tidigare kallat
Ayräpää) de äldsta socknarna i det romerk-katolska Karelen,
ehuru Mohla omnämnes först 1352 och Jääskis först i början
av 1400-talet.
Det lilla skärgårdslandskapet Åland tillhörde Uppsala
ärkestift ända till början av 1300-talet, då det överfördes till Äbo
stift. Av åländska socknar existerade åtminstone Saltvik,
Finström och Jomala vid början av 1300-talet.
Det vore naturligtvis oriktigt att av socknarnas antal draga
slutsatser beträffande de olika landskapens folkmängd.
Församlingarna organiserades och kyrkorna uppfördes småningom och
successivt. Där kristendomen var äldre och där bygderna lågo
tätare, där voro socknarna talrikare. I det inre av landet
omfattade de kolossala arealer, och utbygderna bildade säkerligen
redan på denna tid i rätt stor utsträckning
kapellförsamlingar, vilka sedermera efter hand ombildades till självständiga
socknar.
Av egentliga stadsförsamlingar synes Finland vid slutet av
korstägstiden ha ägt endast en: Åbo. Orten benämnes »civitas»
år 1309.1 Äbo slott omtalas första gången år 1308 i samman-
1 Finlands medeltidsiirkunder, nr. 259.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
