Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
et intelligibili är det mänskliga intellektet en avbild av den första
orsaken och samtidigt av allt det, som uppstår genom detta ljus,
och blir så ett slags receptaculum. Såsom avbild av den första
sanningen riktar sig människoanden mot det sanna.1 I De
adhaerendo Deo har Albertus slutligen definierat kärlekens väsen
på äkta mystiskt vis: ». . . amans nititur singula quae ad
ama-tum pertinent, non superficialiter, sed intrinsecus discernere, et
quasi ad interiora ejus ingredi. . . . amans est in amato, toto
desiderio et conformitate secundum idem velie et nolle, et in
eodem gaudere et tristari, tamquam idem ipso. Trahit eiiim
amor . . . amantem extra se, et collocat eum in amato, faciens ei
mtimissime inhaerere.»2
Den roll Thomas Aquinas spelat för Dante blir lätt
övervärderad, alltsedan hans teologi upphöjts till ett slags
normalteologi för den romersk-katolska kyrkan.3 Givetvis har Dante
ej kunnat undandra sig inflytandet från denne systematikernas
konung, som ju imponerade redan på sina samtida.4 Dante
hat-grundligt studerat Thomas, men det måste nog sägas, att han
står innerligt främmande för det, som är grundtendensen i
Thomas’ verksamhet. Han kan visserligen åberopa sig på Thomas’
definition av undret i Contra gentiles: »miraculum est quod
preter ordinem in rebus comuniter institutum divinitus fit», och
ännu klarare formulerat: »miraculum est inmediata operatio
Primi absque cooperatione secundorum agentium» (De mon.
2, 4, i ff.). Dante förgäter så för ögonblicket, att hans eget
uppenbarelsebegrepp är ett helt annat, stadigt inbäddat som
det är i en universell hierarki av förmedlande orsaker, vilka äro
allt annat än kyrkligt sanktionerade. Nu genomlöper väl en
räcka av förmedlande orsaker även det thomistiska systemet.
Men detta är dock på ett helt annat sätt tillrättalagt utifrån
den av kyrkan handhavda bibliska uppenbarelsen. Och Thomas
reserverar sig uttryckligen mot alla slag av mystiska
kärleksstegar, när han Summa theologiae 1, 12, 2 säger: »Non autem
1 LGaul, a. a., ss. 125 f.
2 Cit. enl. KVossler, Die philosophischen Grundlagen, ss. 105 f.
3 Så har uppenbarligen PHWicksteed i Dante and Aquinas (London
1913) tagit alltför lätt på sin uppgift.
4 Jfr MGrabmann, Thomas von Aquin (München 19265), s. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
