Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
GÖSTA KELLERMAN
medel mot syndens svaghet: »sunt ergo huiusmodi regimina
remedia contra infirmitatem peccati» (De mon. 3, 4, 14). Dess
kulturuppgift har religiös prägel. All antisocial individualism
blir sacrilegium. Statslivet bör ej skys, ty det är ingen syndens
skapelse1, såsom den gamla uppfattningen var (en uppfattning
som ju har sin rot i den första kristna kyrkans motsatsförhållande
till den hedniska staten). Brutus och Cassius illustrera i
sällskap med Judas Iskariot i helvetestrattens botten, där de sargas
av Lucifers käftar, vad som för Dante var höjden av ondska.
Dante gör naturligtvis ingalunda rent hus med asketismen
och världsfientligheten. Tvärtom är den översta planethimmeln,
Saturnus’, reserverad åt det kontemplativa livets människor2, vilka
så uppenbarligen sättas i förbindelse med det saturninska
urtillståndet.3 De, som tagit avstånd från världslivet, äga förvisso
även enligt Dante en högre fullkomlighet.4 — Det förefaller t. o. m.,
som om Dante ville anvisa detta verksamhetsområde åt kyrkan
som helhet, ty vad hans kyrkokritik går ut på, är just, att kyrkan
gripit över på det aktiva livets område i stället för att hålla sig
till att styra sinnena. Han låter också i samma Saturnushimmel
Pier Damiano måla en besk satir av »de nutida själaherdarna»,
som på grund av sin tyngd och utpyntning behöva hjälp både
fram och bak och, när de rida, täcka hästen med sina sida
kläder, »så att två djur färdas under samma hölje». (Par. 21, 130 ff.)
Denna kritik just här har uppenbarligen till syfte, att ledningen
av det kontemplativa, det inre livet skulle vara kyrkans uppgift,
och i överensstämmelse med Dantes politiska ideologi, dess enda,
som den uteslutande borde hålla sig till. Ett världsligt sinnat
prästerskap är ett vidrigt oting, som han ej nog kan göra ned.
Det är icke tu tal om, att avståndstagande från världslivet
därför är ett Dantes ofrånkomliga krav på kyrkans tjänare. Denna
Dantes fordran har säkerligen sitt ursprung i franciskansk from-
’ Jfr KVossler, Die göttliche Komödie I: 2 s. 388.
2 »tutti contemplanti uomini fuoro», Par. 22, 46 f.
3 Jfr ETroeltsch, Die Soziallehren der christlichen Kirchen (Tübingen
1923), s. 261 noten.
4 Föreställningen om Gud såsom självkontemplativ står i växelverkan
till föreställningen om det kontemplativa livets högre natur. Jfr Conv. 2, 5:
»Och därför att detta liv (sc. det kontemplativa^) är likt Gud, är det
uppenbart att detta liv är Gud mer kärt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
