Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
GÖSTA KELLERMAN
noma mänskliga värdena till Guds-begreppets utgestaltning. De
jordiska dygdernas praeexistens i Gud insättes jämväl av Thomas
i det sammanhang, där denna etiskt upplyftande tanke
ursprungligen hör hemma, i Platons idévärld.1 En hel trappskala
förbinder dygderna i deras mänskliga förekomst, virtutes politicae.
med desammas gudomliga förebilder, virtutes exemplares.
Däremellan falla nämligen två högre fullkomlighetsgrader av de
mänskliga dygderna: virtutes purgatoriae och virtutes purgati
animi? De fyra kardinaldygderna framträda därvid under olika
aspekter, men vi behöva här endast ta hänsyn till den av dem,
som intimast sammanlänkar naturrätt och Guds-tanke, iustitia.
Dess innebörd i den mänskliga fasen ha vi redan uppehållit oss
vid, och som en kort sammanfattning kan sägas, att den där
spelar rollen av regulativ faktor. I Gudomen blir iustitia Guds
iakttagande av den gudomliga lagen i sina verk. Fram till
denna högsta grad leda den purgatoriska dygden, som
innefattar att med hela själen instämma i den gudomliga lagen och
den egna föresats, som motsvarar densamma, samt den renade,
saliga själens dygd, som innefattar att i evigt förbund bli
förenad med Gudomsanden i efterliknande av den. Det är lätt
att här igenkänna ett emanatistiskt schema av äkta nyplatonsk
art. Vad som framför allt är av vikt är, att rättvisans idé
kontinuerligt föres till slutpunkt i Gud.
När Dante i De monarchia (3, 2) resonerar sig till rättens
egenskap att utgöra Guds vilja, stöder han sig främst på denna
sats, att Gud vill sig själv och därmed rätten, vilken såsom
något gott måste finnas i Guds väsen. (MOORE har påvisat3,
att Dante här citerar Joh. 1: 3—4 men i en mindre vanlig
version, som han förmodar går tillbaka på Augustinus’ text i hans
kommentar.)
Kärlek och sanning, de båda värdefaktorer, som för
Bernhard byggde upp själslivet, äro också för Dante
världsförklaringens nycklar. Är kärleken längtan, kraft, nåd, så är san-
1 Summa theol. 2, i, 61, 5: »Oportet igitur quod exemplar humanae
virtutis in Deo praeexistat, sicut et in eo praeexistunt omnium rerum
rationes’-.
2 Vi igenkänna Plotinos’ schema, jfr s. 59, not 4.
3 E. Moore, Studies I, s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
