Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
GÖSTA KELLERMAN
judiska filosofien är nyplatonismen med om att bestämma kursen.
Albertus Magnus, »doctor universalis», visar ju tydlig böjelse
för nyplatonismen. Även hos Thomas är hans substantiella
form av ideal karaktär, »in der Form leuchtet uns das Abbild
des göttlichen Gedankens entgegen».1 Vi ha ovan påvisat ett
exempel härpå. I läran om den substantiella formens enhet och
i individuationsprincipen kunna väl ock platonskt befryndade
idéströmningar spåras, om ock tendensen är kristligt religiös.
Den kunskapsteoretiska sammanknytningen mellan sinnlig och
andlig kunskap innebär ytterligare möjligheter för dylik
emana-tistisk skala.2 Om ock Thomas ej erkänner några platonska
idéer som kunskapsmedier, och ej heller någon augustinsk
illu-minationsteori, har han ej helt kunnat avlägsna dem ur sitt
andliga magasin. Framför allt blir det naturligtvis i metafysiken
som nyplatonismen träder in. Den skillnaden förefinnes dock
enligt GRABMANN, att den tomistiska vara-metafysiken riktar sig
nedifrån och uppåt, i motsats mot den nyplatonska som utgår
från det högre.3 Här är det Augustinus, som utgör grundvalen
för Thomas’ ståndpunkt. Så krönas kunskapens principier i
den gudomliga tanken. Thomas’ aposterioriska gudsbevis är ett
viktigt utslag härav. Men särskilt det fjärde av hans gudsbevis4,
det att fullkomlighetens olika grader vittna om ett högsta
fullkomligt väsen, visar nyplatonsk schattering. Och det är slående,
vad Thomas’ skildring av Guds-begreppets ljusflöden ut över
den mänskliga tillvaron, den gudomliga tankens lysande kraft i
’ MGrabmann, Geschichte der Philosophie III (Berlin o. Leipzig
1921), s. 83.
2 MGrabmann, a. a., ss. 88 ff.
3 MGrabmann, a. a., s. 91 ff. Detta måste givet tas med betydlig
modifikation. Augustinus rörde sig i nyplatonska banor, när han sökte sig
fram till »den okroppsliga sanningen» genom att negera det sinnliga och
begripliga i dess lägre former, jfr AvHarnack, Dogmengeschichte (Tübingen
1919s), ss. 291 f. Det är för övrigt att beakta å. e. s., att Thomas i sin Summa
utgår från Gud, och å. a. s., att hans grundtanke är förhållandet mellan
Gud och själen, varmed han följer den augustinsk-areopagitiska linjen
(Harnack s. 378). Vidare gapar då klyftan mellan skolastikens kyrkoauktoritet
(se Harnack s. 277) och nyplatonsk emanatism, varöver visserligen många
bryggor leda.
4 Jfr Summa Theol. 1, 2, 3: »Quarta via sumitur ex gradibus qui in
rebus inveniuntur» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
