Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
avbildernas intelligibla väsen ger för religiös fantasi. Så tar
nyplatonismen på den religiösa världsförklaringens område igen,
vad den fått avstå från på den dialektiska metodens.
I Gud måste de egenskaper finnas i sin fullkomning, varmed
Han fyllt världen genom skapelsen. Väl tedde sig denna
begreppens gudomlighet för nyplatonikerna närmast som ett
negerande av de mänskliga måtten1, men de syftade därmed till den
högsta fullkomligheten. Det är en liknande utgallring Thomas
företar, när han i platonsk anda förnekar det mångahanda hos
Gud och Guds deltagande i det sammansatta, och samtidigt
koncentrerar fullkomligheten i ett varande och gott (jfr Summa
theol. i, 6, 4), som är första orsaken till alla fullkomligheter och
därigenom just god.2 En återklang av idéernas praeexistens i
Gud tonar jämväl med hos Thomas.3 I beaktande av Thomas’
utpräglat intellektuella trostanke, måste denna fullkomlighet, som
Gud representerar och allt strävar efter4, ses som ett
intellektuellt gott, en förnuftets fullkomliga ordning.5 Därför kan ej
heller hos honom uppkomma någon oförsonlig motsats mellan
filosofi och teologi, mellan naturrätt och uppenbarelse.
1 Detta går igen hos Augustinus, se WRInge, Christian Mysticism
(London 1918), s. 128. Hos Thomas finna vi det klart uttryckt Summa
theol. i, 10, 1: »intellectus noster qui primo apprehendit composita, in
cognitionem simplicium pervenire non potest, nisi per remotionem
compo-sitionis».
a »Sic enim bonum Deo attribuitur, inquantum omnes perfectiones
de-sideratae effluunt ab eo, sicut a prima causa» (qu. VI art. II).
3 Summa theol. 1, 4,2: »Cum ergo Deus sit prima causa effectiva
rerum (en formel som återvänder titt och tätt hos Thomas), oportet omnium
rerum perfectiones praeexistere in Deo secundum eminentiorem modum»,
jfr i, 12,8. Det är utifrån sin rättvisa, som Gud förutkänner och straffar
människornas försyndelse, och utifrån sin godhet, som Han bestämmer
deras frälsning: »divina intentio non frustratur nec in his qui peccant, nec
in his qui salvantur, utrorumque enim eventum Deus praecognoscit, et ex
utroque habet gloriam, dum hos ex sua bonitate salvat, illos ex sua iustitia
punit», Summa theol. i, 63,7.
4 »Unumquod-que . . . appetit suam perfectionem», Summa 1 qu. VI
art. I.
5 Jfr av MGrabmann, Thomas von Aquin s. 41 anfört exempel ur
Contra gentiles, 3, 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
