Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trolLdomsprocesserna i uppland och uppsala 2 O I
de fyra gifta kvinnor och en tjänsteflicka. Av rätten befinnas
barnen, något som plägade anses såsom mycket betydelsefullt,
i det närmaste överensstämma med varandra i berättelserna om
resorna till och från Blåkulla samt livet där. Resorna hade
företagits än på barnens mödrar eller andra personer, än på
åtskilliga djur. Somliga hade av satan skurits i ett finger. En del
hade blivit gifta i Blåkulla. Där hade ock visat sig en vit ängel
— ett stående tema i de norrländska barnens bekännelser. Denne
ängel söker alltid rädda barnen och förmå dem att bekänna på
trollkäringarna. Så hade väl även här varit fallet. När fråga
blivit att bekänna, hade de emellertid överfallits av trollpackorna
med hugg och slag. I allmänhet överensstämma barnens
skildringar så noga med Kerstins i Film, att man frestas till det
antagandet, att denna under dessa år helt säkert mycket
namnkunniga flicka under sina vandringar besökt även Ö. Lövsta.
De anklagade kvinnorna, utom tjänsteflickan Valborg, som
rymt och därmed »nästan sak tagit å bak», togos nu i förhör
men neka bestämt, så isynnerhet de yngre, hustrurna Malin,
Cecilia och Margreta. De synas heller icke ha underkastats något
mera pressande förhör. Detta blev däremot fallet med den
gamla omkring 60-åriga änkan Brita i Skärplinge, som tydligen
av befolkningen av gammalt betraktats såsom trollkvinna. Denna
Brita hade nyligen bekänt, det hon sedan våren blivit förd till
Blåkulla av den ovannämnda hustru Margreta i Valnäs. Rätten
fann detta mindre troligt och höll före, att Brita »samma
djäf-vulska konst långt tillförene lärt och brukat».
För att förmå den gamla till fullständig bekännelse lovar
rätten, »hos höga öfverheten en förbön ställa, att hennes straff
nådeligen måtte förmedlat blifva, efter hon den första blefve,
som av trollpackorna deras beställningar här uppenbara skulle».
Uträkningen lyckades. »Hustru Brita», heter det, »tog sådant
uti betänkande och omsider med ett ångerfullt samt ett
högt-bedröfvadt hjärta bekände sig uti sin ungdom där till vara
förledd af en hustru uti Vässlands socken och Sandby by, hustru
Maria, nu länge sedan död.» Av denna sade sig Brita ha
blivit »uppå ett års tid åt Blåkulla förd, till dess hon själf
konsten fick lära». Sedan hon sålunda lärt sig icke blott att själv
fara och föra andra med sig, hade hon »med samma trolldoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
