- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettionde årgången, 1930 /
204

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 O 2 emanuel linderholm

För egen del ville kapitlet ännu yttra sig blott »summewijs»,
men hemställer, »om icke sparsambligare kunde tilgå med
exequerandet öfwer den enfaldige hopen, dock icke att draga
undan straffet them, som af säkra och handgrijpelige skähle
finnes wara brotzlige och i synnerheet dem, som frijwilligt låta
sig bruka och förföra andra.»

Vad nu satans raseri av denna art i gemen anginge »plägar
det», heter det vidare, »bestå antingen i wärkeliget förande och
hembtande eller och uthi illusioner, nattesyner och onda drömar.
Och fastän hembtandet offtere märkes, plägar doch wärkelig
translation icke vara så frequent, eij heller är ännu hoos oss
ifrån dhe her i landet anfäcktade orterne inkomne säkre skähl
der om.»

Detta var intet mindre än ett dråpslag mot alla de tusen
historierna om verkligt bortförande till Blåkulla. Yttermera
gjordes det synnerligen viktiga tillägget: »Dher sådan translation
befinnes, will tillijka undersökias, hwad som deri med wilja och
lust eller och med misshag skeer, då menniskian wid sitt
vakande förnuft är.»

Vad vidare illusionerna anginge, voro även där en stor
åtskillnad, allteftersom de skedde med håg och vilja eller icke,
varvid även här tages hänsyn till om personen fått lära sig det
redan i barndomen. »Dher och illusionen enom platt emot
hans wilje och serdeles wållande påkommer och continuerar,
dher will mera förbön till Gud än werldzliget straff wara . .»

Vidare göras starka restriktioner beträffande de anklagades
ege7i bekännelse och andras utsagor.

»Ens egen bekennelse på sig sielf är ett starkt skähl, dher
dén härkommer af ett rättfatt och oturberat förnujft, utan svår
tortur och hivad mera her tvijd plägar förord7ias.’1>

Andras utsagor och bekännelser komme antingen oskyldiga
eller medskyldiga i denna synd.

»Skall de oskyldigas påtygande wara kraftigt, måste dhe
wara stadde wid ett reellt förstånd, som och wara ärlight och
trowärdigt folck, intet en, uthan flere (Deut. 17: 19; 2 Cor. 13).
Intet fiender till den berycktades person, familie eller stånd, och
skole dhe på sin eed kunna betyga, att dhe hafwa funnit den
berycktade på färsk gärning eller att han har brukat truldoms

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1930/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free