Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trolldomsprocesserna i uppland och uppsala
2 O I
instrument, giort skada efifter föregående undsäijelser och hwad
flere documenta rerum, som her inlöpa kunna.»
Detta uttalande innebär, att brott föreligger egentligen blott
då, när trolldomen bevisats vara ett verkligt maleficium, en
för-görning, och innebär genom sin återgång till svensk lag
beträflande rättsproceduren en sådan skärpning av bevisningen,
att någon sådan blott ytterst sällan, om ens någonsin, kunde
bli möjlig.
Ett nytt dråpslag mot det tidigare rättsvidriga förfarandet
riktar kapitlet, när det nu vidare yttrar sig om medskyldigas
vittnande och bekännelser.
»Dhe, som äro inwefwade i denna synden och säija sig see
den berycktade i de fördömpte conventer, kaii man intes
witz-ord gifva, så wijde den herkommer af bedrägelige och uti illusioner
beståetide sytier, antingen det då äre barn eller åldrigare folck.
Det kan till äfwentyrs wara, som säijes, att sådane beklagade
stundom berätta sig see sielf domarena i sådane conventer
såsom der ätande och drickande, hvilker billigt hålles för en falsk
representation. Enär den samma onde konstnär, som kan
representera en oskyldig såsom sittiande till bordz, kan och
sammalunda representera honom rijdande eller rijden.»
Och vad bleve eljes konsekvenserna? Skulle man gå efter
sådant folks berättelse, »wille och då falla lifzstrafif på dem som
sig hoos en sådan wärd för gäster inställa.» Så hade vidare
dylika personer stundom beskyllts med lögn, stundom återkallat
och deras vittnesbörd ock därför blivit åtminstone osäkert, och
»will då considereras, om icke bätte är släppa en skyldig än
näpsa en oskyldig» . . . »Som det tyckes see uth i samtlige
tilfälle der sådana complices skola ha witzord utan andre och
bindande fulle skähl, då sitter ingen säker om sin ähra och
liif. Ty deels kan den onde en oskyldig för dem falskelig
representera, deels kunna dhe af egen argheet sådant dickta.
En bootfärdig — och här går man ett steg längre — kan och
med denne illusionen såsom ett syndastraff emot sin wilja plågas,
som det keenbart är, att många, som sig alfwarligen omwändt
hafwa, klaga ändå in till sin död, at dhe lijkwäl förde warda.
Lijka som och de, som lekamligen besatta äro, mot sin wilja
sub paroxysmo häda Gudh och doch en deel af dem sigh till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
