Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 4
emanuel linderholm
mödan att ofördröjligen utanordna vissa medel för ändamålet,
men ännu nästa år klagar Roseneck, att han ingenting erhållit.
Det sannolika är väl det, att kommissionens medlemmar i
förtröstan på slutlig ersättning tills vidare med egna medel
fortsatt rannsakningarna på landsbygden under september månad.
Säkert är i varje fall, att kommissionens arbete utan avbrott
fortsatt. Den 29 september framställer nämligen dåvarande
rektor prof. Norcopensis i akadem. konsistoriet »om icke nu vore
tid till infinna sig hos öfverheten med någon remonstration och
supplik, att professores må dispenseras ifrån commissions arbete,
efter så många professioner stå ledige härigenom». Det
beslöts, att man skulle skriva till K. M. härom. Vid brevets
föredragande den 7 oktober förklarade emellertid prof. Åkerman,
förut ledamot av den ångermanländska trolldomskommissionen,
att han vore av motsatt mening (prot. nämnda dagar).
Det var med all sannolikhet under någon av dessa
rann-sakningar å landsbygden, som Stiernhöök och Lundius
upplevde sin berömda djävulsvision, av Lundius ofta i Uppsala
berättad med orden »ita me Deus amet», för att bekräfta dess
sanning.1 Lundius har visserligen icke gjort sig känd såsom
någon större sanningsman, men historiens detaljer förefalla mig
innebära tillräcklig borgen för dess sanning.
En dag, så lyder berättelsen, hade en besynnerlig händelse
varit fore under rannsakningen i kommissionen. På kvällen gick
S. till sängs, men Lundius satt uppe och läste i ett arbete, där
han slutligen fann ett likadant fall från ett tyskt konsistorium,
med förmälan jämväl, att djävulen, vilkens bild noga beskrevs,
under rannsakningen i synlig skepnad sökt förskräcka domaren.
När Lundius nu vid slutad läsning såg upp ur boken, ser
han en likadan vederstygglig skepnad stå framför sig. Den
försvann väl strax, men Lundius skyndar att väcka S. och
berättar för denne, vad han sett. S. vill ej gärna tro det, men
strax visar sig samma skepnad och syn för dem båda, men
gick strax, som de tyckte, ut igenom dörren, som hårt
igenslogs. Vakten, som stod utanför, för att förekomma alltför stort
tillopp av folk, hade dock varken hört eller sett något.
1 Den har åt eftervärlden bevarats av And. Schönberg d. ä.
Gjörwell, Sv. Bibi. II, 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
