Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Angreppen på prästeståndet och dess privilegier 1765—69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 52
HANS CNATTINGIUS
och äga til prästetionden och pastoralier af sätesgårdarna, laga
rättighet»; 24 sid. kvarto. Lilliestråles skrift uppkallade en
Magnus Orrelius till angrepp såväl på säteritionden som
prästerskapet i allmänhet. Det förefaller lämpligast att redogöra för
detta angrepp i en särskild avdelning nedan.
Förmodligen förelåg »Bewis», innan kammarkollegii
»Underdåniga swar och betänkande» av den 18 juni 1767 utkom av
trycket, ty eljest borde i Lilliestråles skrift märkas spär av
polemik mot kollegiet, vilket saknas. Utförligt bemött blir
emellertid kollegiet av Johan Hartman Eberhardt i »En adelsmans
bref til sin wän, om presterskapets rätt til tijonde af säterierna,
i anledning af Kongl, kammarkollegii betänkande af den 18
junii 1767»; 20 sidor kvarto.1 Eberhardt, som fört protokollet i
prästeståndet vid den sista riksdagen och nu var vice notarie
vid Stockholms stads konsistorium, besatt goda historiska
kunskaper och hans kritik blev ganska skarp.
Skriften innehöll emellertid en del slutreflexioner, vari adelns
behandling av ärendet klandrades och kollegiet beskylldes för
partiskhet. Kollegiet fattade humör härav och anhöll hos Kungl.
Maj:t, att sedan skriftens författare blivit känd, denne skulle
befordras till laga näpst för den missfirmelse, som tillfogats
kollegiet. Något åtal kom emellertid aldrig till stånd tack vare den
olikhet i uppfattningen om tryckfrihetsförordningen, som rådde
mellan riksens råd och justitiekanslern v. Stockenström. Den
senare, till vilken kollegiets skrivelse remitterades av Kungl. Maj:t
för att J. K. skulle bedöma skriftens förgriplighet enligt
tryckfrihetsförordningen, ville icke pröva ärendet, innan författaren
fått tillfälle att försvara sig. J. K. anmodade därför domkapitlet
i Strängnäs att från boktryckaren infordra namnet på
författaren. Men domkapitlet, som leddes av mösschefen, biskop
Serenius, ville förmodligen hålla Eberhardt om ryggen. I stället för
att svara J. K. inkom det till Kungl. Maj:t med en underdånig
förfrågan, om J. K. verkligen blivit ålagd att genast infordra uppgift
på författaren. Rådet uttalade härpå som sin mening, att
dylikt förfarande vore emot tryckfrihetsförordningen, ty skriftens
1 Bvgdén, a. a. I, sid. 10. — Om förf. se Svenskt biografiskt lexicon,
ny följd, III, sid. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
