Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Angreppen på prästeståndet och dess privilegier 1765—69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGREPPEN PÅ PRÄSTESTÅNDET OCH DESS PRIVILEGIER I 7 6 5-69 I 7 5
märkningar vid 1720 års regeringsform», vilket av Brusewitz
dateras till 1760-talets slut.1 Grundprincipen är, att inga
ämbetsmän må äga säte och stämma vid riksdagen.
Ståndsrepresentationen bibehålles, men då besuttenheten lägges till grund
för denna, medför detta bl. a., att prästeståndet upphör att vara
ett särskilt stånd. Det inskränkes till en ecklesiastik deputation
med yttranderätt och vetorätt blott i religionsmål. Detta
projekt har kanske varit rätt obekant för samtiden.
Prästerna kunde naturligtvis icke sväva i okunnighet om
den fara, som hotade genom dylika tänkesätt. De likaväl som
de övriga stånden hade studerat Nordencrantz’ skrifter och måst
inse, att för den som blott betraktade prästerna som
ämbetsmän blev det med dessa premisser en nödvändig slutsats, att
prästeståndet borde upphävas. Man frågar sig då, om från
prästerligt håll något försök gjorts att bemöta dessa idéer, eller
om de kanske ansetts som lösa hugskott, vilka man icke fäst
något avseende vid. Det visar sig emellertid, att tvenne stöd
kunna framläggas för det påståendet, att prästerna gjort
ansatser att värja sin rätt att vara ett särskilt stånd mot den fara,
som hotade från dylikt statsrättsligt tänkande.
Det ena är ett yttrande av prosten Wijkman i prästeståndet
den 8 sept. 1766. Under debatten om en ny konvention om
riksdagsmannaval och ordningen inom ståndet motiverade
Wijkman § 8, som ville utesluta representanter för konsistorierna
från riksdagen och ersätta dem med män med pastorat, därmed,
att »pastorater äro rätta grunden till presterskapets
riksdagsmannarätt, i anseende till egendommarne, som därmed äro
förknippade, såsom lämningar av andelige frälset».2 Den första
delen av satsen, d. v. s. att »pastorater äro rätta grunden» etc.,
innebär ingen nyhet utan är endast den dominerande synpunkten
i valbarhetsfrågan för ståndet åtminstone sedan 1740-talet.3
Senare delen av yttrandet åter, »i anseende till» etc., rymmer
otvivelaktigt en Nordencrantzsk eller fysiokratisk tankegång.
1 Brusewitz, Ett konstitutionsprojekt från frihetstiden.
(Statsvetenskaplig tidskrift 1913).
2 Prästeståndets protokoll den 8 sept. 1766.
3 L. Stavenow, Studier i ståndsriksdagens senare historia.
Prästeståndets sammansättning och formerna för dess riksdagsmannaval sid. 37 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
