Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. I. Påvedöme och statsmakt i sitt förhållande till domkapitels rätt att välja biskop - Domkapitlen de biskopsväljande korporationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
Påvedöme och statsmakt i sitt förhållande till domkapitels
rätt att välja biskop.
Domkapitlen hade så småningom kommit att framstå som
det organ, som ensam handhade väljandet av stiftets biskop.
Ursprungligen hade detta varit en hela folkets angelägenhet, ehuru
lekmännens deltagande i valet med tiden nedsjunkit till en tom
formalitet. Detta till trots ökades i själva verket det icke-klerikala
inflytandet vid biskopstillsättningarna. Stödda på urgamla
germanska rättsföreställningar hade redan under merovingerna de
frankiska rikshovmästarna uppträtt med anspråk på rätten att tillsätta
stiftens styresmän. Statschefens vilja blev snart nog den
utslagsgivande faktorn vid biskopsvalen. Detta var en sak som naturligt
nog på det kraftigaste bekämpades av det reformerade påvedömet,
ty de nytillträdande biskoparnas förtjänster lågo ofta nog icke på
det andliga området. Den s. k. investiturstriden fick för Tysklands
del sin provisoriska lösning genom konkordatet i Worms (1122).1
Men utvecklingen gick vidare hän mot kapitlens fullständiga
övertagande av valen. I Sverige var denna utveckling avslutad omkr.
år 1300, i de flesta andra europeiska stater mycket tidigare. Sedan
det fjärde laterankonciliets dagar framstå de som de enda väljande
korporationerna.2
Snart skönjes dock en strävan från påvedömets sida att till sin
1 Biskop skulle väljas av 1) stiftstadens klerus 2) munkarna 3) de mest
betydande av lantprästerna 4) biskopdömets adel och vasaller. Valet skulle
ske i kejsarens eller hans sändebuds närvaro. I Tyskland skulle den kungliga
investituren föregå den kyrkliga, i övriga delarna av hans rike (d. v. s. i
Italien och Burgund) den kyrkliga före den kungliga. I de tyska länderna bevarade
alltså kejsaren sitt stora inflytande på valen.
2 Hinschius, Kirchenrecht, II, s. 604.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
