Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. I. Påvedöme och statsmakt i sitt förhållande till domkapitels rätt att välja biskop - Påvedömets strävan att övertaga utnämningsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 9
förmån begränsa domkapitlens valrätt. Långt tidigare hade påvarna
genom sina man data de providendo gjort sin vilja gällande vid
besättandet av de lägre beneficierna1, ehuru dessa mandata, varur den
påvliga exspektansen sedermera utvecklade sig, ingalunda voro
rättsligt bindande. Från påvens sida märker man därjämte en allt
starkare böjelse till att av egen maktfullkomlighet besätta vakanta
tjänster. Alltsedan det tredje laterankonciliets dagar (1179) hade
genom devolution ett antal beneficier kommit att stå till den heliga
stolens förfogande.2 Clemens IV:s »Licet ecclesiarum», som förbehöll
påven utnämningsrätten till alla de beneficier, vilkas innehavare
dött vid kurian, uttalar principiellt påvens förfoganderätt över alla
kyrkliga beneficier.3 De senare påvarna vandra vidare på den inslagna
vägen. Bonifatius VIII förklarade år 1294 uttrycket »apud sedem
apostolicam» vara liktydigt med »inom två dagsresors avstånd från
det ställe, där kurian för tillfället vistades» (inträ duas legales a loco,
ubi moratur ipsa curia). Clemens V utvidgade Clemens IV:s dekretal
av år 1265 till att omfatta även biskopsstift, abbotsdömen och
prio-rat. Johannes XXII bestämde att som tjänster »vacans apud sedem
apostolicam» skulle betraktas alla sådana som genom påvens åtgärd
blevo lediga (»Ex debito»).4 Genom Benedikt XII:s bulla »Ad
regimen» av år 1335 fingo reservationsbestämmelserna sin »klassiska,
om än ej slutgiltiga formulering».5
Reserverade voro ämbeten, som
1) drabbades av det av Clemens V utvidgade »Licet ecclesiarum»
2) Johannes XXILs »Ex debito»
3) beneficier, som måste avstås på grund av samma påves
»Exsecra-bilis quorundam» med dess stadgar mot kumulation.
Den påvliga provisionsrätten utvecklades synnerligen raskt.
1 Det första kända är från år 1137.
2 Hade vederbörande kollator försummat att inom sex månader begagna
sig av sin utnämningsrätt, devolverade rätten till nästa högre kyrkliga instans.
Påven inträdde som högsta instans, om ej heller dessa gjorde sin rätt gällande.
På det fjärde laterankonciliet (1215) minskade Innocentius III vederbörande
kollators fristtid från sex till tre månader.
3 Haller, Papsttum und Kirchenreform, s. 31 f.
4 t. ex. befordran till högre ämbete, utnämning till biskop eller abbot,
valets kassering, avsättning, avsägelse, tillbakavisande av gjord postulation
m. m.
5 Brilioth, Den påvliga beskattningen av Sverige, s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
