Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst - Efter Thomas avböjande blir Arnold Klemensson konungens nye kandidat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 31
pum vel episcopum per abusum huiusmodi, scilicet secularis
potesta-tis, de qua premittitur, prefici debeat, sed ille preficiatur episcopus,
quem eiusdem ecclesie capitulum vel eorum major vel sanior pars
duxerit eligendum».1
Erik lät sig emellertid ej nöja med kapitlets val. Då han lärt
känna biskop Thomas avböjande hållning, lät han väl sin tidigare
plan falla men utsåg nu i stället till sin kandidat en av sina danska
gunstlingar, den år 1431 till hans »kammarmästare»2 utnämnde
lin-köpingsdekanen Arnold Klemensson, vilken kort förut (d. 19/7 1431)
av påven providerats till biskop i Bergen.3 Den nye
ärkebiskopskandidaten, som var dansk till börden, omtalas år 1415 som kantor
vid Vor Frues kirke i Köpenhamn, synes — som sagt — i hög grad
ha åtnjutit sin konungs bevågenhet. Genom kunglig bemedling torde
han ock ha erhållit de inkomstbringande kyrkliga ämbeten
(kano-nikat med prebende i Roskilde, dekanatet i Linköping, enl. ant. i
Vat. ark. av d. 21/7 1431), han omkring 1430 innehar. Kunglig gunst
och arbetet i konungens tjänst ha ock med all sannolikhet banat väg
för honom till Bergens biskopsstol. Dock tycks han aldrig ha
erhållit biskopsvigning — Erik fick användning för honom på annat
håll. Biskop Arnold, som »mindre synes handla av egen drift än som
sin konungs redskap»4 (A. Lindblom), har varken i Sverige eller Norge
fått något synnerligen gott eftermäle. Han tycks snarast ha varit
en prelat av Johannes Jerechinis skrot och korn. Synnerligen mörkt
1 Citeras av uppsalakapitlet i dess brev till Linköpings domkapitel av
d. ’/t J432 (Akter, s. 13 f.).
2 Paul (J. Paul, Engelbrecht Engelbrechtsson und sein Kampf gegen die
Kalmarer Union) uppger felaktigt, att Arnold var Eriks hovnarr.
3 Arnold pantsätter i en affär för konungens räkning två av sina kvarnar
i Köpenhamn (Rørdam, Kjøbenhavns Kirker etc., s. 114 ff. och Tillæg, s. 36
ff.); d. 2S/io och 24/i2 1432 nämnes han som en av Eriks underhandlare med den
engelska konungen. I brevet av d. 22/2 kallar han sig blott »Arald Clemenssen,
daeghen i Lyncøpyng», i fullmakten för sina prokuratorer vid kurian av d.
1 4 1432 däremot »dominus Arnoldus, dei et apostolice sedis gracia episcopus
Bergensis», i de båda breven av d. 2S/io och "/12 återigen, nämnes han som
»electus confirmatus ad ecclesiam Bergensem». Mera än »electus confirmatus»
har han uppenbarligen ej heller blivit. — Alla aktstycken rörande Arnold
Klemensson finnas samlade hos O. Kolsrud, Den norske Kirkes Erkebiskoper
og Biskoper indtill Reformationen, DN, XVII B, s. 225 f.
4 Algot Lindblom, Arnold Klemensson (Svenskt biografiskt lexikon,
II, s. 247 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
