Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
förut påpekats, en icke ringa överdrift. Johannes Haquini hade
bland annat insatts på det sätt, som kung Erik anger som det i
Sverige övliga. Men äldre än så har nog ej heller denna »sidhuane»
varit.1
Situationen var för domkapitlets del ganska brydsam. Man
hade redan förut för konungen framhållit, att då nu saken var ett
fullbordat faktum, man ingen makt hade att uppriva en gång
fattade beslut.2 Nu tillbakavisar man i en ny skrivelse3 till Erik de
tillvitelser, denne utslungat i sitt sista brev. Man bestred energiskt,
att valet företagits av »sijwyrdning» eller »widherwillja» och med
åsidosättande av rikets rätt och författning. Tvärtom. De hade
fastmer ej annat vetat än att de handlat »äpther kirkionne rätt och
kirkionne gagn ok rjkesins bestand». Brevet är avfattat i artiga för
att icke säga ödmjuka ordalag och skrivet i tydlig avsikt att söka
blidka kungens vrede.4 Först mot slutet heter det litet manligare:
»Thet skall idher nådh witha, at wij alldhe giorde emoot idhre nadh
i thessa ärinde i swa måtto, förty af första ärkiebiskopa uphof i
Swerike i Upsala domkijrkio, tha hafwer haft Upsala capitulum
frijhet at wälja ärkiebiskopa, ok wij tröstom ath i skullin thet eij
taka till owillja, at wij giordum thet (wij) a rättiins wägnar plichtoge
warom giöra. Oss hoppas och withum, wisselika troom, at wij
haf-wum giort äpther kirkione räth och rijkesins gamble sijdwänjo ok
eijngin rijkesens stadga hafwom wij någodt hört ther a mooth.»5
De sista raderna, som indirekt anklaga Erik för att handla mot lag
och författning, återspegla uppsalakapitlets tankar om biskopsvalens
frihet sådana som de för nära tvåhundra år tillbaka i tiden
formulerats av Innocentius IV: »Statuimus, ne quis de cetero in archiepisco-
1 Johannes stod för övrigt på »tredje förslagsrummet». Medtävlarna voro
biskop Magnus i Åbo och Nicolaus Ragvaldi, den senare ärkebiskopen
(Vad-stenadiariet, SRS, II: i, s. 145).
2 Brevet av d. ’/»•
3 Brevet utan ort eller datum men uppenbart skrivet i Uppsala som svar
på Eriks skrivelse av d. "I3 (Akter, s. 8 f).
J I detta sammanhang förekommer en ny uppgift, huru det kom sig att
Olaus ej först begav sig till landets konung.
5 Anmärkningsvärt är att man nu ej åberopar sig på Eriks förmenta löfte
och att man ej ens gör någon ansats till att tillbakavisa konungens tillvitelse,
att uppsalakapitlet pådiktat honom och den avlidne ärkebiskopen yttranden
som de aldrig uttalat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
