Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst - Stridens första skede t. o. m. Eugenius provision av Olaus maj 1432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 33
borde de arbeta såväl enligt den kanoniska rätten som den heliga
romerska kyrkans sedvänjor, ja, till och med »sub pena
excommuni-cacionis, suspensionis vel interdictj».
Men ej heller uppsalakapitlet var å sin sida overksamt. I
början av april underrättar det — som det vill synas — samtliga svenska
domkapitel om det nvss företagna ärkebiskopsvalet och kung Eriks
ställning till detsamma.1 Då kanikerna förmoda, att det passerade
ådragit sig berättigat uppseende inom klerikala kretsar, göra de en
kort resumé av valets förhistoria och förloppet av den tvist, som
därutur utvecklat sig och anföra, till belysande av konungens
ståndpunkt, satser ur dennes sista skrivelse (av d. °/3). De göra detta,
heter det i brevet, emedan Eriks brev »non solum Vpsalensem sed
et ceteras ecclesias regni respicere dinoscitur». Därför fråga de ock
de övriga svenska domkapitlen till råds vad dem syntes om konung
Eriks handlanden och låtanden, detta så mycket mer som också
dessa i framtiden kunde vänta sig samma behandling, som kommit
uppsalakapitlet till del.2 Uppsalakanikerna själva hade dock sin
ställning klar och styrka sin uppfattning av konungens
handlingssätt genom att anföra Innocentius IV:s bulla med dess kategoriska:
»Statuimus, ne quis de cetero in archiepiscopum vel episcopum per
abusum huiusmodi . . .»
Av särskilt intresse är emellertid att domkapitlet i sin kamp för
biskopsvalens frihet icke allenast stöder sig på den kanoniska
rättens stadgar och de aktstycken av kyrkorättslig karaktär, som
påvarna utfärdat, utan redan från stridens första början klart tar sikte
på landslagen och dess konungaed och på så sätt inför den nationella
synpunkten i den stora valstriden. Erslev betonar starkt, att
uppsalakapitlet från början uteslutande höll sig till den kanoniska lagens
bestämmelser, betonade den fria valrätten och den hänsyn mot
kyrkan, som borde iakttagas, och att det först var Eriks framdragande
av statshänsynen, som förde in svenskarna på detta område.3 Ser
man det rent formellt är Erik otvivelaktigt den, som först förde på
1 Av dessa brev finnes endast det till Linköpings domkapitel (av d. 6/j,
Akter, s. 13 ff.) bevarat. Men brevets postscriptum liksom Örnhjelms avskrift
gör det säkert att liknande skrivelser sänts till de övriga kapitlen i Sverige.
De svar, som helt visst avsänts till Uppsala, finnas ej bevarade (jfr Akter, s. 15).
2 »quod nobis nune jngeritur, erga vos et vestram ecclesiam habetis merito
formidari in posterum ...»
3 Erslev, Erik af Pommern, s. 313 f.
3 "32739- Kyrkohist. Årsskrift 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
