Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 55
långivare tycks ha varit svenska klerker, Olaus vänner i
birgitta-hospitiet i Rom. Att uppsalakapitlet bidragit med betydande
summor torde få anses för givet.1 Vilka i övrigt varit Olaus
huvudkredi-torer är svårt att med bestämdhet avgöra. I flertalet av den
apostoliska kammarens kvittenser till Olaus framskymta tvenne
florentinska köpmän Cosme och Laurentius de Medicis. Dock är det en
öppen fråga om dessa icke här förekomma mera i egenskap av Olaus
finansiella ombud än som långivare. — Det är betecknande, att
Olaus, då han avreser till konciliet i Basel, ej har reda pengar att
giva herr Birger utan nödgas lämna honom kläder och pälsverk,
för att han genom dessas försäljande skulle kunna bestrida de
nödiga utgifterna.
Om det bevarade urkundsmaterialet alltså giver oss en rätt klar
uppfattning om ärkebiskop Olaus’ och hans kapitels verksamhet, så
faller ljuset så mycket sparsammare över Arnolds.2 Det är ock värt
att erinra om att det stora flertalet av de skrivelser, som från
kungligt håll avlätos mot Olaus, av oss äro kända endast genom
vidima-tioner, som gjorts för Olaus’ eller uppsalakapitlets räkning. Dock
tyckes Arnold ej ha gjort någon större aktiv insats under detta
stridens första skede. Han har uppenbarligen aldrig själv infunnit
tades i Rom). Et tradidi sibi vendendam unam forratam de vario, unam
tuni-cam, unam capellum, ut ea omnia venderet, et ubi illa non sufficerent, tenerer
sibi. Item quando recessi, misi cedulam meam ad campsores, ut computarent,
quantum mihi deberent, et computum fuit, ut tenerentur mihi XXII flor.
Ego pro expensis sufficientibus pro via petiui Antonium de Lacasa, quod mihi
mutaret XV fi., pro quibus tradidi sibi cappam meam nouam, ut eam venderet,
et si tanti venderetur, solucio esset facta; si deficeret, supplerem. Et petiui
ipsum, quod scriberet mihi cedulam cambij ad Bononiam super XXXVII f.,
sed ipse non fecit litteram nisi de XXXV. Breuiter: non recordor bene de
summa; sed hoc scio, quod duos fi. habui minus, quam mihi dixit. — Det anförda
behöver inga kommentarer.
1 Då Olaus i jan. 1433 kan göra så betydande servitieinbetalningar som
300 flor. tyder detta på att han — utom från Åbo — även från annat håll fick
mottaga penningeförsträckningar. Med uppsalakapitlet uppehöll Olaus under
denna tid mycket livliga förbindelser (t. ex. Nicolaus Scoot), och det är väl
troligast att han från Uppsala erhållit betydande understöd.
2 Att så många av de från Sverige utfärdade skrivelserna i original finnas
bevarade i svenska arkiv beror därpå att Olaus vidtagit åtgärder för deras
samlande och bevarande (Akter, s. 107). Det behöver alltså ej bero på att de
svenska kyrkomännen »ej vågat avsända dem» (så V. Söderberg, Nicolaus
Ragvaldi och Baselkonciliet, BSM, s. 21 not 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
