Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 69
frågan till konciliets avgörande varit det som förmått kapitelombuden
till detta steg. Nu bör det dock anmärkas, att Olaus inför kurian
hade all anledning att ej allt för mycket framställa det skedda som
ett utslag av tidens stora reformtankar, men man torde ej kunna
förneka, att Olaus’ framställning i stort är den riktiga.
Ärkebiskop Olaus skriver i sitt brev till kardinalerna, att
kapitelombudens handlingssätt fullkomligt överraskat honom.1 Hur nu
än därmed må ha förhållit sig, — visst är att Olaus ej visat sig alltför
angelägen om att valstriden skulle dragas inför konciliet. Både
promemorian och brevet av d. 28/2 visa det med all tydlighet.2 Detta
kan ju i viss mån förefalla anmärkningsvärt, då Eugenius’ plan
uppenbarligen gått ut på att uppskjuta avgörandet tills motsatserna
mellan de båda tvistande parterna mildrats eller till dess någon
möjlighet yppade sig till en lösning i godo. Men i sak har, som tidigare
framhållits3, påven sin ståndpunkt klar, och ärkebiskop Olaus har
nog ej varit i okunnighet härom, ehuru han uppenbarligen fruktat,
att påven av en eller annan anledning skulle svika hans sak.4 För
övrigt vill det synas som om Eugenius överlämnat utredandet av
tvisten till en kommission bland kardinalerna5, och den
omständigheten att bland de utsedda även befann sig Olaus’ vän och
beskyddare, kardinal Arduinus6, gjorde ock sitt till, att uppsalaärkebiskopen
med gott hopp kunde se framtiden an. Emellertid får man i det
anförda ej se någon undervärdering från Olaus’ sida av
baselkonciliet och den betydelse detta kunde få för hans sak. Att så ej var
fallet framgår redan därav, att Olaus d. 8 maj förlidet år från Rom till
sina prokuratorer vid konciliet i Basel befullmäktigat magistrarna
Henrik Foken de Brema, »sacre theologie professor» i Magdeburg,
Bartholomeus de Laporta från Genua och Henrik Ubelin från Rom
samt Andreas Ingermundi, »perpetuus vicarius in ecclesia Vpsalensi»,
1 »Vnde vehementer perplexus, maxime quia apud sedem eandem de
meri-tis cause predicte plenius constat et justicia mea vestrarum reuerendissimarum
paternitatum graciam et protectionem habet.»
2 Jfr ovan s. 66 och passim.
3 Se ovan s. 63. 4 Jfr Akter, s. 123 f.
5 Lundquist, a. a., s. 183 förmodar, att det var kardinalkollegiet i sin
helhet, detta emedan både uppsalakapitlet (Akter, s. 88 ff.) och Olaus (Akter,
s. 108 ff.) riktat skrivelser till detsamma.
8 Kardinalen nämnes den 19/» 1433 (Akter, s. 92) som »commissarius in
eadem causa a prefato danctissimo domino nostro specialiter deputatus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
