Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
NILS SÖDERLIND
Nu hade emellertid sändebuden blivit stannande i Basel och ovisst
är väl, om domkapitelsskrivelsen vidarebefordrats till Rom —
åtminstone inom den närmaste framtiden. Ärkebiskopen upplyser nu
kardinalerna i sitt brev om Arnolds övergrepp och oegentligheter,
anhåller om deras hjälp och understöd mot såväl inkräktaren som
försöken att undertrycka kyrkans frihet och framhåller därvid
vådorna av det skedda. Av största intresse är det sätt varpå det
omtalas, att uppsaladomkapitlets sändebud inträffat i Basel och att
tvisten av dessa hänskjutits till konciliets dom: när kapitlets ombud
anlänt till Basel, hade de, då de erfarit, att konung Eriks oratores1
befunno sig i staden och att endräkt nu åter rådde mellan påve och
koncilium2 och därtill även förmådda av det stora avståndet till
kurian och striderna, som vid denna tid rasade3, Olaus fullkomligt
ovetande, dragit hans sak inför konciliet. — Vid denna tid stod
baselmötet på höjdpunkten av makt och prestige. I juli förra året
hade man där dekreterat biskopsvalens frihet gentemot både
påvemakt och kungamakt, och det var därför fullkomligt naturligt,
att man i Basel närmast skulle vara benägen för att taga Olaus och
hans kapitels parti, — detta så mycket mer som en av konung Eriks
oratores vid konciliet, biskop Nicolaus av Växjö, var anhängare av
Olaus sak. Man har ock i dessa händelser av februari 1434 sett ett
skickligt schackdrag av uppsalakapitlet att för konungen
omintetgöra alla utsikter att genom baselkonciliet föra sin sak till seger,
och konstaterat, att »det var fullkomligt tidsenligt, när prelaterna i
Sverige just till detta koncilium framförde sina besvär över konung
Eriks egenmäktiga åtgärder».4 Helt säkert har den konciliära
reformrörelsen influerat på uppsalakapitlets val liksom på kanikernas
hållning under tvistens lopp. Att den också bidragit till valstridens
dragande inför konciliet är intet tvivel underkastat. Dock förefaller
det mindre sannolikt, att denna reformrörelse uteslutande varit
drivkraften till kapitelombudens handlingssätt i februari 1434. Av
Olaus’ brev får man det intrycket att närvaron av Eriks oratores
och fruktan för att konungen genom dessa skulle hänskjuta tviste-
1 Eriks oratores voro biskoparna Nils av Växsjö och Ulrik av Århus.
2 Se ovan s. 64 not 6. 3 Jfr ovan s. 57.
4 E. Hildebrand, Sveriges historia, II, s. 382 (andra uppl.). Yttrandet
avser närmast de svenska biskoparnas skrivelser efter Engelbrektsupprorets
utbrott (Akter, s. 136—139, 140—142).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
