Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 73
Genom de uppsaliensiska kapitelombudens åtgöranden i febr.
1434 hade Olaus blivit ställd inför ett fait accompli. Den förändrade
situationen kom honom nu att å sina vägnar till konciliet låta
inlämna en supplik med klagomål över Arnolds övervåld etc.1 Detta
måste ha skett efter d. 5 mars men före d. 3 april 1434.2 Konciliet
uppdrog åt dess judex causarum ärkebiskop Martinus på Korfu att
undersöka och döma i målet.3 Den 3 april tillkännager Martinus,
att han av konciliet mottagit den å ärkebiskop Olaus vägnar till
detsamma riktade Suppliken och att han erhållit konciliets uppdrag
att därefter rättsligt förfara.4
s. 132 noten och s. 135, jfr Söderberg, a. a., s. 7). Att av den omständigheten
att de svenska biskoparnas skrivelser av d. 22/3 1433 (Akter, s. 63—66) i
originalexemplar finnas bevarade i svenska riksarkivet sluta sig till »att biskoparna
ej vågat avsända dem» (Söderberg har för övrigt ej observerat att de två breven
äro avsedda för två olika eventualiteter, jfr Akter, s. 63—66 och denna uppsats
ovan, s. 49) är förhastat. Ovanligt många originalbrev rörande denna
kyrkostrid finnas i behåll i svenska arkiv, men det beror väl om ej uteslutande så
dock till stor del därpå, att ärkebiskop Olaus träffat anstalter för deras samlande
och bevarande (Akter, s. 107: »Et si posset procurari, quod littere missiue ad
papam restituerentur domino Nouariensi, bonum esset», dekreterar Olaus i
sina instruktioner för sitt till kurian resande ombud). För övrigt vill det synas
som om några satser i promemorian direkt syfta på de nämnda breven: »Item
illa littera episcoporum ad papam sub V sigillis (enligt Lindblom = Akter nr
30 a, fastän Olaus oriktigt erinrat sig sigillens antal), cuis eciam tenor sibi est
allegatus, quam tradidi magistro Christoforo, non debet mitti ad curiam
Ro-manam sed debet conseruarj jn Basilea, quia Rome est vna littera, que jdem
valet (enligt Lindblom = Akter nr 30 b), quam habet dominus Birgerus in
hospitali (= birgittahospitiet i Rom). Illam ego produxj coram papa, et postea
tradidi eam prefato domine B(irgero) custodiendam, vt si aduersarij aliquid
jterum scriberent contra me, dicta littera reproduceretur.»
1 Suppliken i utdrag meddelad i ärkebiskop Martinus kungörelse av d.
3/i 1434 (Akter, s. 114). Olaus fruktan för att Eugenius skulle komma att gå
Eriks önskningar till mötes kan ha gjort honom ganska villig till detta steg.
(Jfr Akter, s. 123.)
2 Terminus post quem låter sig därigenom bestämmas att Olaus uppgives
vara »huic sacro concilio incorporatus» — å Olaus vägnar inkorporerades i
konciliet som bekant Henrik Ubelin d. s/a 1434 (jfr ovan s. 70). Terminus ante
quem bildar ärkebiskop Martinus nyssnämnda kungörelse av d. 3/i.
3 Om ärkebiskop Martinus verksamhet som judex causarum, jfr Haller,
a. a., II, s. 414, 421, 464, 471, 473, III, s. 225.
4 »Audiat reuerendissimus pater archiepiscopus Corfiensis, citet, vt
peti-tur, eciam per edictum moneat sub censuris et declaret eciam si et prout de
jure et justiciam faciat.» (Akter, s. 114.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
