Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet - Arnolds död, prosten Torlaff blir kungens nye kandidat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
NILS SÖDERLIND
Ungefär vid samma tid som det från Lybeck intygades, att
ärkebiskop Martinus kungörelse av d. 3/’4 genom Esbern Petri, »assertus
prokurator et executor», hade anslagits å Lybecks domkyrkodörr
(d. 28 april 1434)1, synes biskop Arnold ha avlidit på Arnö
ärkebiskopsgård.2 I ett brev från konung Erik till Uppsala domkapitel dat.
Skjoldenaes d. 27 april 1434 omtalas han som (nyligen) avliden.3
Arnolds död måste ha varit ett hårt slag för konungen. Men att
uppgiva sitt motstånd mot domkapitelsvalet av febr. 1432 var han
dock ej villig att göra. Uppsalakapitlet underrättas i stället genom
det nyssnämnda brevet av d. 27/4 om att konungen, efter samråd med
rådsherrar från Danmark och Sverige (ower eens wordhne maedh
wor radh, som nw hær nær oss ære, badhe aff Swerike ok aff
Danmark)4, till Uppsala sände sin »daligh klerk her Thorlaff Olafsøn,
prowest i Berghen» för att denne skulle »anama Vpsala domkirke
gaardha ok goodz i syn wærie, heghn ok förswar medh all hennes
ok therras erchiebiskopligh raentho, raetthogheyt ok tilhørelsse,
hwadh thet helzst aer eller medh napn nempnas kan, enkte
wndhan-thaghet», och kanikerna uppmanades att lyda och hörsamma her
Torlaff, »swa lenge wi scriffue honom ok idher ther wm annat til».5
— Detta brev medförde Arnolds efterträdare, när han omkring tre
veckor senare anlände till det svenska ärkebiskopssätet.6
1 Akter, s. 116 ff. — E. Hildebrand, Sveriges historia (2 uppl.), s. 375,
fattar ärkebiskop Martinus skrivelse som »ett utslag mot Arnold, fällt av en
domare, vilken kyrkomötet i Basel tillsatt att rannsaka i tvisten mellan konung
Erik och ärkebiskop Olov». Urkunden ger emellertid ej skäl nog för en sådan
uppfattning. Den är tydligen vad Lundquist (a. a., s. 186) kallar »en stämning
å parterna». Den konciliära processordningen ävensom de följande händelserna
gör detta visst.
2 Akter, s. 115 f., Karlskrönikan, SFSS, 17:2, s. 21,
Ärkebiskopskrönikan, SRS, III: 2, s. 101.
3 Akter, s. 115 f.
4 Svenska rådsherrar voro kort sagt varje år hos Erik i Danmark,
däremot var det mera sällan som norska riksråd infunno sig. Det ursprungligen
till den 16 maj 1433 utsatta fredsmötet i Vordingborg ägde rum först i juni
och juli. Det bevistades av tvenne svenska biskopar, Sigge av Skara och
Thomas av Strängnäs (Hvitfeld, a. a., I, s. 770). Angående de svenska jfr också
Hanserecesse, I, s. 544.
5 Prosten Torlav skulle alltså som vikarie tillsvidare administrera
ärkestiftet. Senare ämnade Erik tydligen söka få ärkebiskopsstolen besatt med en
man av hans kynne — vare sig det nu var Torlav eller någon annan.
6 Akter, s. 120 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
